Hemlig graviddagbok: Gravidvecka 14, 15 & 16

VECKA 14

FREDAG 8 JUNI:

Haha, nog syns den allt! Och framförallt börjar kännas ordentligt att man har en mage. Kan inte ha några av mina tidigare byxor förutom de allra lösaste eller minst åtsittande. Kör klänning konstant 🙂 Jag har börjat få väldigt ont i höfterna och i ländryggen. Ibland strålar och låser det sig lite i benet också.. inte skönt. Vi har insett att vi måste köpa en ny soffa då våran brakade ihop för någon dag sedan. Vi skojjade om att bebisen blivit så stor att soffan gick sönder, haha! Men i och med fabriksfel ska vi få byta och då tänker vi välja en annan soffa då den vi hade var extremt ostabil från start (och endast 3 månader gammal). Så idag blir det soffprovning för vår del! 🙂

Idag fick jag lyssna på hjärtat igen hos barnmorskan så jag skulle slippa oroa mig så mycket under helgen. Vet inte varför men är så extremt orolig hela tiden att det nästan fysiskt gör ont i mig ibland 🙁 Men oron varvas med världens lyckorus då jag och Petter bara kramas och spånar på baby namn.

 

Såhär står det om barnet i vecka 14 på 1177.se:

Nu kan fostret göra sväljrörelser.“Fostret har blivit sju till åtta centimeter långt, mätt från huvud till stjärt. Det har fått händer och fötter, fingrar och tår. Huden är tunn och genomskinlig, och täckt av små tunna hårstrån. Fostret kan röra sig i vattnet nu, och även göra sväljrörelser. Kroppsdelarna är nu så tydliga att det går att se fostrets kön med ultraljud.”

“Livmodern är nu ungefär lika stor som en grapefrukt. Magen kan bli större, speciellt om livmodern burit barn tidigare. Det beror på att livmodern kan bli mer framåttippad efter den första graviditeten och magmusklerna mer uttänjda. Tröttheten som är vanlig i början av graviditeten kan börja avta. Många får en mörk strimma, kallad Linea nigra, mitt på magen. En del får mörkare hud runt bröstvårtorna. Den beror antagligen på hormonella förändringar och brukar oftast blekna bort när barnet är fött, för att försvinna helt efter något år. För att undvika pigmentfläckar kan det vara bra att inte sola så mycket under graviditeten. Hos många gravida ökar sexlusten mellan fjärde och sjunde månaden. Betydligt mer blod cirkulerar i kroppen och slidan är ofta mer känslig för stimulans.”

LÖRDAG 9 JUNI:

Är världens gråtigaste människa. Gråter för PRECIS allt och är extremt känslig, rädd och orolig. Inbillar mig att symptomen avtar men Petter försäkrar mig om att jag ju säger att jag mår illa hela tiden men kanske bara nu i lite mer normal omfattning, hehe.

Vi har bestämt oss för att göra ett NIPT test, vet inte om det kanske är därför det är så känslosamt just nu? Med ett NIPT test kan man mäta ut fostrets DNA ur mitt blod, och söka efter fel eller avvikelser. I testet vi ska göra (Harmony) kikar dem på trisomi 22, 18 och 13 samt avvikelser i könskromosomer (XO, XXY, XY m.fl). Vi blev inte erbjudna något test, utan har bokat och betalar det själva i Luleå på en privat klinik. Vår barnmorska rekommenderade oss faktiskt inte att göra något test alls. Det var lite i senaste laget att göra testet eftersom det tar någon vecka för provsvar och därefter vill man kanske inte som par stressa fram något beslut, men då vi tidigare fått missfall ville vi komma förbi de “säkraste” veckorna innan vi betalade för något sånt. Vi har i alla fall bokat in tid på måndag som då är vecka 13+4 som enligt appen.

Lär gärna här om varför vi gjorde NIPT test och vad den innebär >>

Detta är min nuvarande konstanta look, håll till godo och beware(!!!) för såhär snygga bilder är det inte ofta jag publicerar i sociala medier, men de visar den gråtiga verkligheten!!!! Hahahaha! 

MÅNDAG 11 JUNI:

Idag har vi varit i Luleå och lämnat NIPT testet. Det var ett enkelt blodprov i två rör, som skickas för analys och om en vecka får vi svar. Läkaren kommer ringa oss och berätta om svaret, och sedan posta det till oss (detta för att vi ska få svaret snabbare och slippa vänta längre än nödvändigt).Vi valde att få veta kön på bebisen, så det ska bli såå spännande och gör det hela lite verkligare för mig! ♥ Hon kommer dock skicka svaret på om det är en kille eller tjej inne i magen via post så vi får öppna brevet tillsammans. Vi tog bas-testet och alltså inte det utökade testet som testar för endel ovanligare missbildningar.

I samband med blodprovet fick vi göra ett ultraljud för att datera och säkerställa graviditeten. Det var första gången någonsin för ett vanligt ultraljud som görs på magen. Så spännande! Jag har däremot lite skräck för ultraljud sedan vi såg vårt döda foster i vecka 9 vid mitt andra missfall (dock vaginalt ul den gången) så jag var jätterädd innan. Självklart säger hon ingenting när hon börjar kika och jag får total panik inuti då barnet ligger HELT stilla och jag ser inget hjärta, precis som då. Men sedan säger Petter åt henne, “visst är det där hjärtat” och då kunde jag pusta ut och njuta lite mer av att man kunde se konturer av en liten människa, huvudet, ögonhålan, små tår och en liten näsa ♥ Ryggraden såg dessutom fin ut.

Grät lite efteråt för det var så mäktigt att för första gången få se vårt lilla barn leva på skärmen, och dessutom se ut som ett barn! ♥ Däremot fick vi en riktigt dålig ultraljudsbild, det var slut papper i maskinen och hon upptäckte det inte förrän efter vi var klara, man ser nästan ingenting och bebben liknar en liten alien, haha! 🙂 Sjukt synd för hade vart kul att spara, då hon fick till världens bästa bild där man såg armar ben och precis allt i profil (men den blev på den avkapade bilden ovanför). Men vi får hålla kvar bilden i minnet istället ♥

TISDAG 12 JUNI:

Tycker det känns jättekonstigt att säga högt att jag är gravid till andra. Jag har nästan aldrig sagt det själv när vi berättat, utan det är Petter som får säga det till folk eller så har jag mest hintat istället. Hemma med Petter och till min familj är det inga problem. Jättekonstigt, men jag tror det beror på att jag är jätterädd att säga det högt för då blir det verkligt och då är det jobbigare om något dåligt händer att jag lixom “trott” på att det ska gå bra som innan. Längtar tills den oron släpper lite grann, för helt försvinner den väl aldrig haha.. Men skulle så gärna vilja njuta av graviditeten och tro på den. Någon annan som upplevt samma sak, att man lixom väljer en omväg så man inte säger orden “jag är gravid” för det känns så overkligt eller läskigt av någon anledning? Jätteknäppt i alla fall, för helst av allt hade jag velat skrika ut det till världen! ♥ 

På morgonen känns magen obefintlig och jätteliten, i jämförelse med efter jag ätit frukost och resterande dagen. Här är den på morgonen idag i vecka 13+4. Jag tycker inte det syns alls, utan den är nästan plattare än innan jag blev gravid. Haha! Men direkt efter jag ätit något och mot eftermiddagen sväller den och känns tre eller fyra gånger så stor!

 

VECKA 15

TORSDAG 14 JUNI:

Idag är det gravidvecka 15 (14+0)! GUD VAD TIDEN GÅR! Vi väntar med spänning på vårt svar från NIPT. Försöker fokusera mest på att vi ska få veta om det är en liten brutta eller snubbe där inne, istället för att fokusera på att barnet kan vara sjukt. Vi har i alla fall i samråd med barnmorskan/läkaren som tog testet kommit fram till att ifall barnet har Downs syndrom eller någon könskromosomavvikelse gör det inget för oss, då vi skulle älska barnet lika mycket och anser att en person med Downs kan få ett fantastiskt liv ändå. Könsavvikelse kan också vara bra att veta om då de tex kan få svårt för att få barn i vuxen ålder osv men inget vi skulle avbryta graviditeten för. Men de trisomierna som i regel inte är förenligt med liv kommer vi förmodligen avbryta (självklart efter fler tester i sådana fall och diskussioner med läkare) då vi vill förskona oss från en sådan händelse efter alla tidigare missfall (baserat på det läkaren sa, att oftast klarar sig inte barnet utanför magen om ens i magen med dessa). (Klicka här för att läsa mer om trisomierna 13 och 18, och varför vi tog NIPT-test).

Har dessutom upptäckt ett nytt gravidsymptom under förra veckan – HICKA!! Hickar till konstant typ 3-4 hick sen är det bra. Haha! sjukt skumt. Sedan har aptiten ökat något, nu är jag faktiskt sugen på mat och det värsta illamåendet håller på att ge med sig. Nu mår jag bara illa lite då och då under dagen och inte lika mycket som innan, utan nu är det mer surt i halsen.

TISDAG 18 JUNI

Hallå, ring läkare ring!!!! Du skulle ju ringa idag om prov-resultat?? hahah 🙂 Vadå noll tålamåd?

Tror katten känner av min rastlöshet, haha, hon sitter fast i mig som ett klistermärke. Till och med på toaletten, haha, kolla bilden nedaför: Hon ska till och med ligga i mitt knä när jag går på toa och kissar. Hahaha!!! Lite läskig är hon men ack så bra supporter / sidekick, haha.

ONSDAG 20 JUNI

Idag ringde läkaren om svaret på NIPT! Allt såg bra ut och inga kromosomavvikelser hade hittats! Vilken lättnad att allt verkar bra. De hade dessutom fått ut en stor andel av barnets DNA i svaret så hon sa att det var väldigt säkert och pålitligt. Nu väntar vi bara på brevet om du är en kille eller tjej, vilket kommer med posten. Men eftersom det är midsommar i helgen hinner det nog inte komma fram före helgen.. Vi får helt enkelt vara nyfikna ett tag till men det gör inget för just nu är vi prata så sjukt glada att allt var bra – Det är huvudsaken för oss och resten spelar mindre roll! 🙂

Blir lätt anfådd, läste i min gravid-app att mitt hjärta redan är cirka 20 procent större än innan graviditeten för att klara syretillförseln till mig och barnet. Hur coolt?! Står också att bebisen kan vicka på sina fingrar.. Åh, gud så vi längtar efter dig och hoppas att alla ska gå bra lilla mini-människa! Så overkligt att veta att detta händer inom mig ♥ Idag kommer min mamma hit också och ska hålla oss sällskap tills torsdag. Längtar efter henne! ♥ Vi kan ju inte ses så ofta när hon bor tre timmar bort med bil, och ibland skulle man verkligen behöva lite mamma-love som gravid, haha. Men nu äntligen ska jag få det! ♥

Mina symptom under vecka 15: Trötthet, yrslig, huvudvärk, känsligt tandkött, väldigt ont i höfterna och det mest nasty av allt; flytningar. Alltså too much info men…. VADFAN, har något slagit på en kran eller?! Någon annan gravid som känner igen sig??? hahaha usch.

 

VECKA 16

Såhär står det om gravidvecka 16 på 1177.se: (Bild minbebis.se)

“Fostret är cirka 16 centimeter långt och väger runt 150 gram. Benen i kroppen blir allt hårdare och nervsystemet fungerar. Det syns vid en ultraljudsundersökning genom att fostret rör sig med samordnade rörelser. Fostret har gott om plats att röra sig i magen. Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ganska dämpad, ungefär som om du ligger i badet med öronen under vattnet. Fostret hör hela tiden ljud från omgivande hjärta och tarmar.”

“Många gravida känner sig nu piggare och illamåendet kan ha försvunnit. Vissa som varit gravida tidigare kan känna barnets rörelser, som pirrande bubblor eller som en fisk som sprattlar till, lätt att blanda ihop med gaser och tarmrörelser. Magen fortsätter att växa. Hjärtat pumpar runt en större blodmängd än vanligt vilket kan leda till andfåddhet.En del gravida kan få halsbränna. Många känner en brännande känsla i bröstet och får sura uppstötningar. Att undvika större måltider, mycket dryck sent på kvällen samt starkt kryddad och fet mat kan hjälpa. Bäckenlederna mjukas upp hos alla gravida. Det är en normal process för att utvidga bäckenet. När lederna mjukas upp blir bäckenet mer rörligt och ostadigt. En del kan få bäckensmärta. Du kan få ont i bäckenet, korsryggen, ljumskarna, höfterna, på skinkorna, baksidan av låren och över blygdbenet.” 

TORSDAG 21 JUNI:

Alltså…. är så less idag. Kom ingen brevbärare alls, varken igår ELLER idag! Dvs. ingen post alls, lika med inget brev från kliniken. Torsdag är ju inte ens en röd dag…. och fredag är bara dagen före röd dag. Åh. Haha, nu är tålamodet slut! Men, men, vi får suga på karamellen ett tag till om vem du är där inne! 🙂 Känns på ett sätt ganska bra, då det ändå är lite spännande att inte veta. För oss var det ganska självklart att ta reda på det, mest för att det skulle kännas mer verkligt efter missfallen (jag har inte velat tro på det). Och som jag sagt innan, det viktigaste är verkligen inte könet på bebisen utan att allt går bra och att den mår bra där inne. Då är jag nöjd ♥

Förstår fullt ut de som väljer att inte ta reda på könet och väljer en överraskning. Men för oss känns det rätt denna gång att veta så mycket som möjligt för att få en verklig bild av att detta faktiskt händer, hur knäppt det än kan låta för andra. Det är hittills helt overkligt för mig och väldigt svårt att ta in att det kanske kommer gå bra denna gång.

MIDSOMMARAFTON 23 JUNI MORGON:

Mamma har åkt hem efter några mysiga dagar, och idag visar appen att jag är i v. 15+2. Vi ska på midsommarfirande hos några vänner, de flesta som ska dit har redan fått reda på att jag är gravid men de övriga som inte vet ska vi berätta för där så jag slipper låssasdricka osv. Jag mår ganska illa till och från och har sjukt ont i höfterna. Jag äter också sjättesakta och kan ju inte dricka alikohol, så det känns kul och skönt att få berätta öppet för alla som är där. Oroar mig endel för Rutinultraljudet som vi bokat in i vecka 19 (mitten på juli), men tänker mig också att oron kanske släpper lite ifall vi kommer så långt och allt dessutom ser bra ut.

23 JUNI KVÄLL: Under kvällen berättade vi för dem alla och de som inte visste blev såå glada! Så himla roligt det kändes men ändå läskigt att säga det högt som alltid. De fick gissa om de tror att det är en tjej eller kille för skojs skull, då vi ju får brevet nästa vecka förmodligen. Det blev ungefär 50/50 på hur de gissade, så nu får vi bara vänta och se vilka som har rätt! ♥ Här kommer en bild på oss från kvällen:

SÖNDAG 24 JUNI

Vi åkte snabbt till Umeå dagen efter midsommar för att hälsa på min syster och hennes familj! Så himla kul, saknar dem jättemycket och ofta men nu fick jag en härlig dos av småbarnen och bra tjejsnack med syrran! ♥ Fick avnjuta ett fotbad på barnens “SPA” utomhus, hur gulligt?! Dock sjukt härligt som trött, gravid kvinna. Haha! Undrar om barnen märkte att jag har en bebiskula? Tror faktiskt den äldsta sneglade lite på den, men vi valde att vänta med att säga till dem efter vi fått svar på NIPT och att man kanske kan visa ultraljudsbild för dem, osv. Förutom detta hann vi även förbi en sväng på IKEA och beställde en soffa, äntligen. Den kommer till oss om cirka en vecka! Såå nöjd! 🙂

Fot-spa i Umeå, haha. Så söta ♥ Mina tre älsklings-barn i världen! (plus den fjärde som är på insidan av mig, hihi)

TISDAG 26 JUNI MORGON: 

Alltså, har kollat efter brevbärare hela jäkla veckan… Men aldrig får vi något brev. Sååå nyfiken på vem du är, kan inte hjälpa det! En bild på magen i v. 15+5 tills vidare:

TISDAG 26 JUNI KVÄLL: 

Nu har vi äntligen fått brevet, och nu vet vi om det ligger en liten brutta eller snubbe där inne i magen och gror!!! ♥ Svaret kommer jag publicera i ett eget inlägg efter att alla dessa hemliga dagboksinlägg är utlagda. Så ni får vänta tills dess, hihi. Men vi är bara såå lyckliga just nu att allt ser bra ut och att vi äntligen kanske kan känna att denna graviditet kommer gå bra och är på riktigt!

Här kommer en bild just efter vi fått veta, och en liten skärmdump från en inspelning vi gjorde just innan och när vi skulle öppna kuvertet tillsammans tillsvidare, medan ni väntar på svaret… hihi. Fortsättning följer… ♥♥♥♥♥

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 3 & 4 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 5, 6 & 7 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 8, 9 & 10 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 11, 12 & 13 här!

 

Klicka här för att komma till alla inlägg som rör Graviditeten ♥

Klicka här för att komma till inlägget om varför vi gjorde NIPT test 

KOMMENTERA

Hemlig graviddagbok: Gravidvecka 11, 12 & 13

VECKA 11

Om fostret står det såhär i vecka 11 (1177):

“Fostret har blivit ungefär fyra centimeter långt. Det har armar och ben och väger runt åtta gram. Nu börjar könsorganet få sin form. Ögonen har täckts av tunna ögonlock. Fostrets lungor har kommit en bit i sin utveckling och är fyllda av fostervatten. Tarmarna som en tid har legat i navelsträngen får nu plats att dra sig in i bukhålan där levern, bukspottkörteln och andra organ växer till.”

“Graviditeten syns oftast inte så här tidigt, men den brukar kännas mycket tydligt. Trötthet är vanligt och behovet av vila är stort. Nu börjar blodmängden i kroppen att öka. För en del gravida som mår illa avtar besvären efter den här veckan.”

Bild från gravid.se

LÖRDAG 19 MAJ:

Idag är jag enligt appen i vecka 10+2, dvs. graviditetsvecka 11. Tycker det är supersvårt att förstå systemet med gravidveckor och veckor hit och dit. Blir aldrig klok på vilka hemsidor som använder sig av vilket räknesätt, eftersom alla skriver olika. Men går efter preglife-appen och 1177.se som går efter bf-datum, så tänker jag att det ska vara rätt! 🙂

Petter fyller dessutom år idag! Grattis älskling och världens bästa blivande pappa!  Vi firade genom att resa vårt garage, haha. Han fick alltså jobba dagen till ära.. stackarn! Men på eget bevåg! 🙂 Jag hade inte berättat för någon av dem som var med och hjälpte till med garaget inkl. min pappa och Eva, så jag fick smyga med att magen stod rakt ut och självklart mådde jag SJUKT illa så jag fick springa och äta banan och frukt hela tiden, och skylla på ryggen. Petter var livrädd att någon takbalk eller vägg skulle ramla ner på mig så han tvingade mig att inte vara med, haha. Jag och Eva fixade mat istället, gjorde en paj och en lasagne. Lasagnen var såååååå god, men höll på att svimma medan jag gjorde den, hehe, gissar på lågt blodtryck blandat med illamåendet. Pajen var tacokrydda i så den kunde jag inte äta alls. Sedan vi åt nachotallrik för tre veckor sedan känns det olidligt, jag tål typ inte taco smaken. Jättetrist!

Bilden ovan kan ju lätt vara den fulaste bilden på mig någonsin, med den fulaste hållningen ever. Hukar jag ner mig för att magen int ska synas eller vad?? Haha!  😆 

Min pappa som hjälper till och resa takstolar! 

MÅNDAG 21 MAJ:

Status just nu är ledsen och flyförbannad på typ… ALLT. Haha. Varför? Livet blir ju så tråkigt?  🙁 Tur att Petter är en sån mästare på att göra mig trygg och lycklig, för dessa monster-hormoner är inte att leka med alltså..! Det är verkligen berg och dalbana just nu, kan få raseriutbrott och säga elaka saker bara rakt ut och sedan efter en sekund vara hur gullig och kärleksfull som helst. Har känt mig avundsjuk ibland också på andra snygga brudar som går förbi; jag vill också vara sommarfräsch med highwaist-shorts/byxor och snygga toppar! Dom har ju värsta glowet!

Själv känner jag mig som en sur säl i för små kläder och flottigt hår. Dessutom lite uppgiven och rädd att gravidsymptomen börjar avta. Ska dom göra det?? Eller är något fel? Känner mig som ett frågetecken. Både Mallan och min syster informerar mig som de såkallade “spökveckorna” där man inte känner så mycket, lite olustiga veckor där man helt enkelt inte känner sig speciellt gravid. Jippie, tänker endel! Jag tänker självklart att något är fel.

Googlar om spökveckor. Får upp massa forumsinlägg på bland annat familjeliv, minbebis och alla dom där kring dessa spökveckor. Och ohja, nog måste de existera! Verkar som hälften av alla gravida (min tolkning, haha) lider av dessa spöklika veckor mellan vecka 9-15. De typ… känner ingenting. Okej då, ska försöka inte oroa mig men lite jobbigt är det ju.

ONSDAG 23 MAJ:

Nu i vecka 10+6 sa min gravida mage ifrån. Nu behöver den en skönare byxa, för den kvävs i mina jeans! Vädret har ju tillåtit långkjol och klänning typ hela Maj, så jag har i princip levt i slappa plagg som inte tar åt någon stans. Idag var det däremot mulet, och jag insåg att byxorna inte gick att knäppa. Efter flertalet misslyckade försök till att kirra en provisorisk knäppning med gummisnodd, kände jag att det fick bli en tur till H&M:s mammaavdelning.

Åh herregud, jag kände mig totalt LOST bland mamma-plaggen. Vad ska man ha för storlek? Är mudden lixom mindre på en mindre storlek eller är det bara själva plagget som är mindre? Ser någon mig?! Haha.. tankarna snurrade. Tillslut fick jag med mig ett par grå mamma-jeans som var på halva priset, ett par svarta likadana, ett par vita och blå shorts och en gul t-shirt. Nu sommar, är jag REDO! Och förresten, HUR SKÖNT ÄR DET INTE MED MUDDEN?!! Varför har man inte alltid gravidmudd på allt? 😀

Livet är seriöst räddat med mudd!  

VECKA 12

TORSDAG 24 MAJ:

Idag går vi in i gravidvecka tolv (11+0)! Efter den här veckan är den största risken för missfall över, alltså egentligen vecka 13 (12+0), men vi fick ändå feeling och valde att berätta för Petters föräldrar och syster idag! Var så himla kul, vi köpte fika och ett försenat morsdags-kort där vi bara skrev 1+1=3, till Petters mamma som hon fick läsa högt. De blev så himla glada och hans mamma sa att hon faktiskt hade anat lite när jag blivit smygrund om magen (No shit, pommes! Är ju som en vattenmelon så inte så konstigt, haha).

Saknar verkligen att kunna äta vad jag vill just nu. Är så sugen på parmasinka, gravad lax, ostar, rödvin… Ja allt det där en gravid kvinna helst ska undvika. Såklart. Varför blir det så? Är det bara jag eller är det ett utbrett fenomen bland gravida? Eller kanske bara människan i stort.. hehe, vi vill ha om vi inte får. Typ så känner jag mig, som ett barn som bara vill göra det där föräldrarna sagt att man inte ska göra. Men ska låta bli, känns onödigt att riskera något när jag är så rädd för missfall. Även om det kanske inte orsakar det, så är det onödigt att utsätta sig för tanken på att det var en själv som gjorde något fel.

FREDAG 25 MAJ:

Idag fick vi lyssna på bebisens hjärtljud hos barnmorskan! Så fantastiskt ♥ Spelade in en liten video så vi kan lyssna igen. Hjärtljuden tog en liten stund att hitta, men var väl införstådd i att det var otroligt tidigt och att det fanns en risk att det inte gick att höra ännu. Men det gick! Så glad, minskade min oro något enormt.

Ringde barnmorskan på morgonen och var så sjukt orolig, så det var hon som föreslog att jag skulle komma in och prova lyssna. Det var en annan barnmorska än den vi hade först, men båda är verkligen lika fantastiska! Så tacksam för att de är så förstående och hjälpsamma, och verkligen tar min oro efter missfallen på så stort allvar. Hon sa även att blir jag orolig igen så får jag komma och lyssna när helst jag vill i mn av möjlighet. Då det bara tar ca. 5-10 minuter kan jag till och med komma mellan inbokade besök. Verkligen rätt människor på rätt plats! ♥

TISDAG 29 MAJ:

Nu då Petters föräldrar vet om att jag är gravid, kände vi också att det inte gör något ifall det syns. För första gången på länge körde jag en tight klänning! Och visst syns det? Nu har magen börjat bli lite mer som en gravidmage tycker jag, lixom mer där livmodern är. Än är det ju knappt så den borde synas, är säkert mest tarmar, men lite kul är det. De som inte vet skulle ju kunna tro att jag bara ätit massa bullar också, haha!

Har varit väldigt gråtig i veckan, gråter seriöst för ingenting! Haha! Petter skrattar åt mig för han tycker jag är söt som är så lättrörd. Jag blir typ rörd bara han tittar på mig ibland. Gud, dessa hormoner.. Men hellre gråtig än arg i alla fall! 🙂 Tycker att mitt hår har blivit lite tjockare och att jag är tröttare på dagen än på kvällen som jag var förut. Somnar ofta en stund på soffan! Det gör att jag i alla fall sover bättre på natten då jag lyckas vara vaken i alla fall till klockan 22-23, och vaknar lite bättre tid på morgonen.

VECKA 13 – ANDRA TRIMESTERN

TORSDAG 31 MAJ:

ÄNTLIGEN vecka 12+0 (v 13), dvs. ANDRA TRIMESTERN! (olika sidor säger olika här, endel säger 12+0 och endel 13+0 så vi tänker att vi börjar andra trimestern idag och sen är den på “riktigt” om en vecka, haha, någon som vet??) Nu ska även den största missfallsrisken vara över enligt den statistik som finns!!!! Jippie! Jag kan inte säga att jag är lättad, snarare ännu räddare för nu har vi kommit så långt att det inte skulle förvåna mig att det hände något dåligt. Brottas mycket med dom tankarna och känslorna.. Men nu jäklar verkar bebben vara en stark liten en som ändå kommit såhär långt! Kanske kan man våga släppa lite rädslor? Nu SKA det gå bra! Vill inget hellre än att bara få vara lycklig och glad över allt detta!

Såhär står det om fostret i vecka 13 på 1177:

Graviditeten brukar delas in i tre delar, de så kallade trimestrarna. Den första trimestern pågår till och med vecka 12, den andra mellan vecka 13 och 27, och den tredje från vecka 28 till att barnet föds. Med vecka 13 börjar andra delen av graviditeten, trimester två.

[…] 

Fostret har fått lite mer vatten kring sig och kan röra sig mer obehindrat. Det är ungefär sex centimeter långt och väger cirka 60 gram. Ögonen sitter fortfarande brett isär och öronen sitter långt ner. Skelettet har hittills varit mjukt, men håller på att hårdna. Vid en röntgenundersökning skulle fostrets skelett också synas. Hjärtat har slagit sedan graviditetsvecka 6. Under den tid som barnet ligger i magen har det en särskilt anpassad blodcirkulation. Hjärtat pumpar runt blodet, men det passerar inte lungorna. Eftersom fostret inte behöver använda lungorna ännu tar blodet en genväg genom hjärtat. Därför finns ett hål mellan hjärtats två förmak. När barnet föds och tar sitt första andetag trycks hålet samman. Risken för missfall minskar betydligt nu. Få missbildningar tillkommer efter den här veckan.” 

LÖRDAG 2 JUNI:

Idag bjuder jag på en selfie från Luleå! Jag tycker att magen syns jättemycket! ♥ I alla fall i denna belysning, haha..!

 

MÅNDAG 4 JUNI:

Idag är jag i vecka 12+4. Har konstigt nog lite svårt att vara glad just nu, blir orolig för minsta lilla då det inte känns lika mycket nu som innan att jag är gravid. Känner mig rätt ofta arg, blir rasande för ingenting. Brösten ömmar till och från. Har fått lite mer surt i halsen och mår illa än.. Men går över mer mot sura uppstötningar. Magen går sjukt långsamt och inget verkar hjälpa mot det. Känner mig som nåt uppstoppat djur, haha!

Både jag och Petter fick komma och lyssna på hjärtljudet idag! Det var första gången Petter fick höra hjärtljudet med doppler! ♥ Petter sa att hjärtat just nu verkade slå 160 slag i minuten, men minns inte säkert.. Barnmorskan pratade lite om fosterdiagnostik och endel annat. Hon kollade även järnvärdet, och det såg ganska bra ut. Blodtrycket hade sjunkit rejält, var ganska lågt nu. 98/75 var det på (jag brukar i normala fall ha onkring 110-120/80 eller något sånt). Har märkt av att jag fort blir yr när jag ställer mig upp och snabbt blir svimfärdig om jag står eller går länge! Försöker mest bara ta en vecka i taget.. Det fungerar bäst för oron i varje fall. Men så himla mysigt att höra hjärtljuden, blir så mycket mer verkligt. Gud vad vi undrar vem du är där inne! ♥

Från besöket hos barnmorskan då vi lyssnade på hjärtat med doppler! ♥

Fortsättning följer…. 🙂

Tills dess läs gärna någon av de andra inläggen nedan om du inte redan gjort det 

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 3 & 4 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 5, 6 & 7 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 8, 9 & 10 här!

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 14, 15 & 16 här!

 

Klicka här för att komma till alla inlägg som rör Graviditeten ♥

KOMMENTERA

Hemlig graviddagbok: Gravidvecka 8, 9 & 10

VECKA 8

Ett embryo som är nästan två centimeter långt.Om fostret står det såhär i vecka 8 (1177):

“Embryot är ungefär en och en halv centimeter långt. Än så länge mäts längden som en rak linje från huvudet till stjärten. Nu kan embryot göra några enkla rörelser. Armen har fått en armbåge, på händerna börjar fingrarna växa ut med simhud mellan, och tårna börjar utvecklas. Ögonen håller på att få ögonlock, men sitter ännu långt ut på sidan av huvudet. I munnen håller gommen, tungan och anlag för tänder på att bildas. En liten del av tarmen ligger i navelsträngen strax utanför magen. Det beror på att tarmarna växer så snabbt att de inte får plats inne i kroppen.”

MÅNDAG 1 MAJ:

Idag går vi in i vecka 7+0 enligt min app, dvs. gravidvecka 8 ♥ Är så lycklig att allt ser bra ut än så länge, men är så orolig till och från. Oroat mig att det ska blöda varje gång jag är på toaletten och tittar typ maniskt efter blod. Petter får ibland stå utanför dörren och prata med mig eller berätta en rolig historia så jag ska slappna av och inte tänka så mycket på blod, haha, gud så sjukt..! Känner mig helt paranoid ibland, men det får väl vara så tänker vi. Folk skulle ju tro vi var knäpp om de hörde oss! 😀 De första två missfallen såg vi ju ett levande foster veckan innan jag började få blödningar, så blod för mig blir ju tyvärr “lika med missfall” – vilket kanske inte gör det speciellt konstigt att jag är så orolig och nojig varje gång det finns en chans till blod.

Men nu är det ju inte ens så: Att blöda i början är ju vanligt när man är gravid och jag har till och med vänner som blött mer eller mindre genom hela graviditeten och där allt gått bra. Jag gissar att alla gravida oroar sig för missfall dessa veckor, men jag tror att min oro är lite extrem med tanke på mitt bagage. Utöver oron har jag fortfarande extremt illamående hela dagarna och är väldigt trött. Redan klockan 19.00 slår av-knappen på och jag somnar ofta framför soffan. Att jag fick lite slingor i luggen tidigare idag piggade i alla fall upp lite! 🙂 Yay!

Bjuder på lite bilder från igår, Valborg (30/4) då vi grillade inomhus eftersom det spö-regnade ute plus att vår gård en är lervälling utan gräsmatta ändå. Jag drack alkoholfritt hela kvällen och de enda som visste om att jag var gravid var Petter & min vän Kamilla 🙂 Mysigt att ha en hemlis som nästan ingen annan vet! Försöker klä mig i lösa kläder så min svullna mage inte ska synas:

 

ONSDAG 2 MAJ:

Idag är jag bara extremt orolig. Alltså konstant. Ligger bara i soffan och sover och mår illa och oroar mig.. Googlar sönder hela internet också, men vet ju att det bara blir värre då. Är enligt appen i vecka 7+1 och ett av missfallen kom i v 7+6.. Tänker konstant på att barnet kanske inte lever, som det hände då. Detta gör i sin tur att jag konstant tänker på att det ska börja blöda.. Känner noll matlust just nu och har ganska ofta hugg och molvärk, blandat med inget alls som nästan oroar mer än då det känns. Läser detta på 1177 vilket lugnar lite:

“Nu växer livmodern och blir lika stor som en apelsin, men den går ännu inte att känna utifrån. Det kan kännas som mensvärk när den växer och tar plats. Många kan behöva kissa oftare än vanligt. En orsak kan vara att livmodern trycker mot urinblåsan. Det är vanligt att tycka viss mat är äcklig. Håret kan förändras och kläderna kan kännas trånga. En del får akne. Ökade flytningar är vanligt under graviditeten … Det är också vanligt med blödningar tidigt i graviditeten, utan att fostret tar skada.”

 

 

TORSDAG 3 MAJ:

Blir lätt arg och irriterad men försöker att inte ta ut allt på Petter, han är ju bara fin och förstående men tyvärr nära till hands när utbrotten kommer  Inte blir det bättre av att magen och tarmen ungefär tagit ut semester och står helt stilla, hehe (AJ MAGKNIP!!) Tror jag är på gränsen till raseriutbrott hela liten eftersom jag är så orolig, det lixom triggar att jag hela tiden går på helspänn plus hormoner med eget liv ovanpå det såklart. Haha. Hormon-monstret skulle jag vilja kalla mig själv 😀

Någonstans mitt i oron har både jag och Petter en bra magkänsla, vilket ändå är lugnande. Men det är läskigt, jag tycker det är svårt att urskilja magkänsla och rädsla som uppkommit på grund av tidigare erfarenheter. Hittar jag på att det ska gå bra för att jag vill det så gärna eller är det faktiskt så att det kommer gå bra? Får väl bara vänta och se helt enkelt.. Har i alla fall nästa VUL inbokat den 14 maj så om jag kan stå ut tills dess får vi se ifall vi kommit oss fram till vecka nio samt om det var en eller två bebisar.

HELGEN 4-6 MAJ:

På fredagen 4/5 träffade vi vår gulliga barnmorska på MVC, och där tog vi en del prover och pratade lite om hur jag ska hantera min oro. Vi pratade också om KUB och NIPT test och ifall vi vill göra det måste vi åka till en privat klinik i Luleå då detta inte erbjuds i Piteå. Hon var nyfiken på det faktum att det kunde vara tvillingar, så vi fick en del info kring hur det kan bli lite annorlunda ifall det är en tvillinggraviditet. Hon tyckte jag skulle börja gå upp i vikt snart, då jag nästan gått ner ett kilo pga illamående och att jag inte får i mig lika mycket mat som innan. Känns ju sådär.. men försöker verkligen allt jag kan att äta trots illamåendet. Haha, sitter ibland och sjunger vid matbordet för att inte tänka på att tuggan växer i munnen! 😛

Fredag kväll till Söndag åkte vi till min mamma och min gamla hemstad, och vi berättade för henne att hon ska bli mormor. Hon blev jätteglad ♥ Älskade mamma! Hon är ju mormor sedan innan till mina syskonbarn men så roligt att hon äntligen ska få bli mormor till mitt barn. Hoppas vi i alla fall, men vi håller alla tummar och tår!!!

Humöret svänger värre än Lets dance-kjolarna! 😛 Hände en liten olycka med makrillsburken… Blev rasande när den lilla flärpen man öppnar med lossnade på andra burken i rad, så den åkte i golvet och blev lite lätt deformerad… sedan svängde allt och jag skrattade så jag grät och ingenting. Haha. Alltså gud hur ska jag bli som mamma om irritation får mig att kasta makrillsburkar hejvilt? Blir typ rädd för mig själv hur allt kan svänga från 0-100 och sen tillbaks igen på fem minuter! Preggo hormones deluxe! Får skylla på dem.. Fisk luktar för övrigt sjukt äckligt. Tål inte heller lukten från avfallshinken, den får Petter hantera för jag får typ kväljningar av den. Usch! Endel saker luktar och smakar heller inte som de brukar.

Makrillsburken åkte i golvet, haha. Vadå kort stubin?  👿 Bilden nedanför är tagen typ en timme efter, då jag gråter av skratt till något som syrran skickade på sms. Alltså herregud vilka humörsvängningar!

VECKA 9

TORSDAG 10 MAJ:

Vecka nio, nervösaste veckan då det är ett nytt VUL på måndag för att se hur det har gått sedan senast. Idag är jag enligt appen i 8+2 och magen är som en svullen ballong. Är ju mest tarmarna som är svullna vilket gör det jättesvårt att dölja magen. Magen jobbar på sjukt långsamt så försöker hålla mig vaken om kvällarna men det är helt omöjligt. Jag måste vara väldens tråkigaste flickvän, haha! 🙂 Det är verkligen sömnkaos, vaknar flera gånger om natten än. Har inte sovit en hel natt sedan plusset nästan. Är helt slut! Börjar dock må något mindre illa, eller, mindre ofta i alla fall.. Men när jag väl mår illa är det ILLA.

Är så sjukt lycklig men så sjukt rädd på samma gång. Vi har en bra magkänsla, men rädslan tar över väldigt ofta. Jävla missfall som ska påminna mig om allt det dåliga. Men försöker stå och super-le i spegeln som bilden nedanför och hoppas på det bästa! 🙂 Det mest positiva med detta är ju att jag och Petter kommit varandra ännu närmre, och det gör oss starka och bättre tillsammans av att få gå igenom detta tillsammans. Klarar vi det här känslo-kaoset så klarar vi allt! ♥

MÅNDAG 14 MAJ – MORGON:

Dagen för nytt VUL (vaginalt ultraljud) för att kontrollera hur det gått och hur många foster som finns. Klockan 13.00 ska vi vara där. Är så himla nervös.. Gråter lite av oro i bilen påväg till Sunderbyn för är så rädd att fostret inte överlevt.

MÅNDAG 14 MAJ – EFTERMIDDAG:

VI HAR VARIT PÅ VUL! Klockan två fick vi äntligen komma in och på skärmen fick vi se ett litet men starkt hjärta ♥ som tickade på och allt såg bara bra ut! Det var alltså en bebis och inte två, och vi pustade faktiskt ut lite då vi var ganska oroliga för den stora omställning det skulle innebära för oss med två barn direkt (även om det självklart varit otroligt roligt det med).

Vi blev även framflyttade 6 DAGAR: Läkaren uppskattade mig vara i vecka 9+4, alltså i slutet på vecka TIO! Halleluja! Vecka tio som jag ju bävat för (vi fick missfall här första gången) “swishar bara förbi” samt att vecka 9 bara blev 2,5 dag (vi trodde jag var i 8+6 idag). Lyckan är total! 🙂 Läkaren var supergullig i och med mina missfall och försäkrade mig om att allt var bra flera gånger, visade hjärtat och vi fick titta en lång stund. Vi fick också fina bilder att spara på vår lilla groda. I slutet ville hon vara säker på att vi kom ihåg att vi sett hjärtat, och att vi skulle tänka på det när oron slår till. Så fint ♥ Känner mig så otroligt glad! Nytt BF datum blir med nya dateringen på Lucia, men slutgiltiga bf datumet lär de väl sätta vid rutinultraljudet i vecka 18-19.

Missfallsproverna vi tog vid besöket för två veckor sedan visade ingenting onormalt, men skulle kompletteras med lite fler blodprover så fick även ta dem idag samt att några skulle tas på vårdcentralen i Piteå. Känns skönt att de kollar detta, så jag vet om jag exempelvis behöver äta blodförtunnande medicin, medicin för sköldkörteln eller liknande. Men hittills visar allt normalt vilket känns jätteskönt. Är lite orolig för de proverna de inte kan testa för; tex om jag har någon kromosomavvikelse som orsakar fel på mina embryos, men ifall det skulle bli missfall igen så ska de undersöka för detta då.

VECKA 10

Från 1177: “Från den här veckan kallas embryot för foster. Nu har de flesta av kroppens organ bildats. I fortsättningen kommer de både växa till och börja fungera. Nervcellerna utvecklas nu intensivt. Fostret är ungefär tre centimeter långt och väger runt fem gram. Huvudet är lika stort som resten av kroppen. Ögonen och näsan syns tydligt. Tidigare låg ögonen långt ut på sidorna av huvudet, men nu är de nästan på rätt plats. Ytterörats form har bildats genom att de små knopparna på sidorna växt samman.”

Och från mammasidan: “I graviditetsvecka 10 har fostret nu i stort sett fått sin riktiga form, och ska nu bara växa sig större. Viktökningen börjar märkas nu. Från och med nu kommer blodmängden i din kropp att öka. Var noga med att äta nyttigt. Vid graviditet utsöndras många näringsämnen genom urinen. Därför är det extra viktigt att få i sig de näringsämnen du och fostret behöver. Motion är också bra och gör dig bättre förberedd för resten av graviditeten och förlossningen.”

 

ONSDAG 16 MAJ:

Fick världens dipp efter ultraljudet och känner mig ledsen och rädd för allt. Så himla konstigt och jättetråkigt, då jag ju samtidigt är superduper glad att allt såg bra ut på senaste ultraljudet. Tror kanske jag inte längre vågar lita på ultraljuden, de är bara en ögonblicksbild i livet och vad som helst kan hända. Gud, får kämpa med dom där tankarna varje dag, men måste inset att nu har vi kommit längre än nånsin tidigare! Känns hoppfyllt men ändå så läskigt, nu är det ju så mycket som står på spel. Snälla, snälla hoppas att det går bra! Nästa milstolpe är vecka 12, vi tar två veckor i taget. Men bestämde mig senare under dagen att bara vara positiv. Nu SKA det gå bra! ♥

Jag har berättat för min familj och några få av mina tjejkompisar att jag är gravid, mest för att få stöd då jag mår så otroligt illa. Alla är så glada och hejar verkligen på oss! Petter ville vänta lite längre att berätta för sina närmsta för att känna att det känns lite “säkrare” att det inte blir missfall igen och jag förstår honom. Tror han också har hjärnspöken just med det, att han inte vill “jinxa” genom att berätta. Jag vill heller inte berätta för övriga förrän det känna mer säkert denna gång. Känns onödigt att göra andra ledsna och besvikna. Även om jag förespråkar att vara öppen om sånt här så fler skulle slippa lida med missfall och sånt i ensamhet, så blev det också till en grej att få ha vår lilla hemlis och “göra på att annat sätt” denna gång när ändå magkänslan kändes bättre. Avslutar med lite symtom för veckan då denna vecka blev så himla kort, och en bild på världens godaste risotto då jag och Petter var ute och firade att allt såg bra ut med bebisen på ultraljudet! 

Symptom för vecka 10: Trött, megasvullen mage, ofta kissnödig, illamående, molande värk i ljumskar/höfter/rygg och livmoder, huvudvärk lite då och då. Känner mig fortfarande ganska långsam och uppblåst i magen vilket gör det jobbigt att äta.

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 3 & 4 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 5, 6 & 7 här!

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 11, 12 & 13 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 14, 15 & 16 här!

 

Klicka här för att komma till alla inlägg som rör Graviditeten ♥

KOMMENTERA

Hemlig graviddagbok: Gravidvecka 5, 6 & 7

VECKA 5

TISDAG 10 APRIL:

Idag är det min födelsedag! Bästa dagen på året, haha.. Och självklart är glittertröjan på! Har haft en massa vänner här ikväll som fikat och jag har fått massa fina presenter. Köpte en cykel till mig själv! Har försökt hålla mig pigg och alert men är supertrött mot kvällen. Var lite kul att vi hade vår lilla hemlis när ingen annan visste något! 🙂 Jag fick en massa choklad och vin i födelsedagspresent; Petter får den stora äran att äta och dricka upp dem sen, haha! 😉

Har förresten fått vääärldens luktsinne! Alltså jag skojar inte om jag kan lukta mig till att någon släppt en smygfis på andra sidan gatan. haha, INGEN KAN KOMMA UNDAN! Haha!! 🙂

ONSDAG 11 APRIL:

Alltså va? Nu visar testet 3+ i veckoindikatorn. Den har alltså ökat från 1-2 v till 3+ v på 6 dagar. Hur?! Någon fler som har varit med om detta? 🙂

Alltså förlåt, det var inte meningen; Men jag testade nästan upp alla test jag hade denna vecka för att vara säker att jag är gravid. För mig har det varit lugnande att se att veckorna ökar på grund av missfallen, även om jag vet att veckoindikatorn på testen inte är fullt tillförlitliga. De ökade nämligen långsamt eller inte alls när jag fick de två senare missfallen vilket har gjort mig extremt nojig! (Därav inte sagt att långsam ökning är någon form av tecken på missfall för andra men det är bara min erfarenhet).

Kan det kanske vara så att jag hade tidig ägglossning? Skämtar med Petter hela veckan om att det kanske är två bebisar där inne, haha! Är ju rätt svullen med, så får knappt igen jeansen. Det känns mest obehagligt när det sitter åt! Får världens känslostormar ibland och är hela tiden en sekund ifrån en reaktion.. haha.Blir helt slut på efter klockan 20.00 och somnar ofta i soffan…

SÖNDAG 15 APRIL:

Idag har jag köpt en brudklänning! ♥ Var och provade på Cinderella-butiken med Kamilla och hittade en som jag bara inte kunde motstå. Bring on the wedding säger jag bara! 🙂 Men vi är lite osäkra hur vi ska göra med bröllopet, ville ju gifta oss i sommar men har legat lågt pga huset, så pratade om sommaren 2019. Men om nu bebisen kommer i december så vet vi inte hur vi ska göra. Ska vi gifta oss innan? Köpte i alla fall på öppet köp fram till bröllopsdagen och stretchigt tyg så funkar det även att gifta sig med en gravidkula, och blir det inte så kan jag alltid byta till en annan ifall jag skulle vilja. Perfekt!

Såå fantastiskt spets, är helt kär! <3

VECKA 6

TISDAG 17 APRIL:

JAG . MÅR . SÅ . ILLA . 

Idag ska jag enligt appen vara  i vecka 5+0, alltså går vi in i gravidvecka 6. Alltså det är helt sjukt, från en sekund till en annan bara kom illamåendet med buller och bång. Värst är det på kvällen, men illamåendet är konstant. Kan inte röra mig utan ligger bara i soffan. Kan inte ens spy, även om jag försöker.. Ligger bara och rullar runt och vill kasta mig ut genom fönstret av alla myrkrypningar jag har i benen samtidigt som mardrömsillamåendet. Snälla. Hjälp mig någon! Jag tror jag bara lägger mig i sängen och drar täcket över huvudet hela den här veckan, förutom imorgon då ska vi träffa barnmorskan!

I övrigt roar jag mig med att googla på diverse graviditetstsymptom och läsa om barnets utveckling. I den här veckan börjar lillskorvens hjärta att slå. Så fantastiskt! ♥ Hjälper mig att komma igenom illamåendet att läsa om sånt. Hoppas det får fortsätta slå denna gång ♥ Jag tvingade mig ut en stund för att försöka städa upp på gården. Vädret hjälpte till lite och illamåendet försvann faktiskt korta stunder (ignorerade det och bara körde på med allt bråte som en ninja, ni ser ju själv hur mycket det är).

ONSDAG 18 APRIL:

Idag fick vi träffa barnmorskan för första gången, alltså vilken fantastisk kvinna! Alla borde få ha henne som barnmorska och speciellt efter att ha fått missfall. Kunde inte ha blivit bättre! ♥ Jag valde att byta klinik enbart för att det enda stället påminde mig om mina missfall.. Det blev lixom som om min tidigare barnmorska (även om hon var duktig) blev min “missfalls-barnmorska” och den här gången kände jag bara att VI SKA HA EN BEBIS INNAN JUL – Nu ska det gå bra – därför ville jag börja om på ny kula med ny barnmorska.

Vi fick ta ett blodprov och så gjorde hon inskrivning och berättade om lite allt möjligt. Vi har ju redan varit på inskrivning flertalet gånger innan, men det var mycket mer information denna gång och vi fick endel folders och datum, och så vidare. Fick också recept på medicin mot mitt illamående, då det är helt groteskt. Men har ännu inte tagit någon utan barnmorskan tyckte det kunde vara bra att ha och tryggt att veta att det finns till hands om det blir kris. Köpte en gravid-bok som man ska fylla i vecka för vecka, tänkte att det kunde vara roligt att ha kvar sedan och jämföra ifall det blir fler graviditeter någon gång! ♥

Köpte en fyll-i-bok från Åhlens! Blir kul att ha kvar sedan ♥

Mår konstant illa och magen är lika svullen som den vore i vecka 15, haha.

LÖRDAG 21 APRIL:

Släpat mig iväg på festligheter hos några vänner. De bjuder på fördrink, vin och rött kött. Haha! What to do? Vi har ju inte berättat för någon än. Men som tur var kom vi på att Petter kunde smygdricka ur båda drinkarna, så det verkade som jag drack. Sedan tjuvfyllde jag på mitt eget alkoholfria vita vin hela tiden, så ingen märkte. CLEVER RIGHT? haha! 🙂 Hamburgetköttet löste sig, en på festen ville absolut inte ha rött i mitten så då hakade jag på. Höll ut ända tills klockan 02.00. Hur sjukt? Jag som brukar slockna vid 19 nu för tiden….. haha! Men är glad att jag orkade för det var en riktigt rolig kväll!

 

VECKA 7

ONSDAG 25 APRIL:

Igår gick vi in i Gravidvecka 7: Sjukt trött, somnar jättetidigt. Har börjat få dålig hy igen, är det en tjej i magen tro som stjäl mammans skönhet? Haha! Mår fortfarande otroligt illa, konstant. Blir lätt yr och så fort jag står längre stunder känns det som jag blir kallsvettig och ska svimma. Sprang till och med i raketfart till personaltoaletten när jag var inne och hälsade på tjejerna på gamla jobbet, hahah! Kan ibland kännas lite bättre just efter jag ätit något.

Det enda jag får i mig är fil med havreflingor, kräm och iskall mjölk eller frukt. Hårdbröd med keso funkar med okej. Brukar försöka ha något salt i väskan om jag ska utanför huset. Kan vara jättesugen på en maträtt, sedan tar jag tre tuggor och känner sedan att jag aldrig mer vill äta den.. hahaha. Någon fler som känt såhär? 😀

Såhär står det om fostret i vecka 7 på 1177.se:

emryo i vecka 7 från mammasidan.se

Embryot är ungefär sju millimeter långt. Det som ska bli ögon syns som två fördjupningar på var sin sida av huvudet. Ett veck som ska täcka ögat håller på att växa fram. På sidorna av huvudet sitter också några små knoppar, som senare ska smälta ihop och bilda ytterörat. Näsan håller på att utvecklas och det bildas broskanlag till skelettet. Mun och näsa har fortfarande ett gemensamt hål, där tungan börjar ta form.

Armarna och benen växer fram. Händerna börjar synas som små paddlar. Tidigt i embryots utveckling finns i ryggslutet något som liknar en svans, som brukar försvinna i vecka 9. Embryot har börjat bilda sitt blod, och hjärtat pumpar runt blodet i de blodkärl som redan har utvecklats.

MÅNDAG 30 APRIL:

Idag var vi på Sunderby sjukhus och gjorde ett tidigt vaginalt ultraljud, samt pratade om hur vi skulle genomföra missfallsutredningen (alla tester går ju inte göra ifall jag är gravid, men de flesta). Var så nervös att jag började gråta. För mig är det jättejobbigt just innan ultraljudet, eftersom jag tidigare har sett två levande (och senare två döda) foster på skärmen. Så för mig blir det lixom skräckblandad förtjusning, jag vill inget hellre än att se lillbebsisen, men sekunderna innan vill jag sjunka genom jorden och ber till alla högre makter att jag ska slippa det där hemska igen. Men det gick bra!

ultraljudsbild

Vår lilla böna! <3

Läkaren kunde se ett levande foster med ett tickande hjärta i vecka 6+5, och en tydlig gulesäck. Däremot satt han i otaliga minuter och vred och vände och höll på i hundra år.. sedan säger han: “Okej, jag ser ett levande foster med hjärtakitivitet. Sen vet jag inte vad det är jag ser, men jag har en misstanke om tvillingar. Så ni får komma tillbaka om två veckor för jag kan verkligen inte se”.

Både jag och Petter bara gapade.VA?! ÄR DET TVÅ BARN? Eller vadå, har bebisen två huvuden? Vad är det han ser??? Haha.. lite lätt full i skratt och förvirrade åkte vi hem och skrattade åt att det skulle inte förvåna mig om det var två, när vi dessutom skämtade om det och plusset kom så tidigt och så starkt. Men vi får vänta och se tills vecka 9 som är i mitten på maj…. Vi tror däremot enigt att det nog är en bebis, vi har lixom den känslan båda två. På kvällen efter firade vi valborg hemma hos oss och fick fejkdricka alkoholfritt hela kvällen, men var bara överlycklig att allt såg bra ut! ♥

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 3 & 4 här!

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 8, 9 & 10 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 11, 12 & 13 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 14, 15 & 16 här!

 

Klicka här för att komma till alla inlägg som rör Graviditeten ♥

KOMMENTERA

Hemlig graviddagbok: Gravidvecka 3 & 4

VECKA 3

LÖRDAG 24 MARS:

Har känt mig lite trött och konstig på förmiddagen och undrar om det faktiskt kan vara så att jag blivit gravid igen? 🙂 Har haft ont i mina höfter i några dagar. Jag höll även på att börja gråta när Petter inte hörde mig då jag ropade efter honom på affären idag, vilket var lite konstigt! Haha.. Sen har jag den här känslan att något är annorlunda i kroppen som jag alltid haft i alla mina graviditeter, men det kan förstås lika gärna vara inbillning eller något helt annat. Mest troligt är det något annat då min mens slutade för bara några dagar sedan, och min mens-app säger att ägglossning bör vara först om några dagar. Det finns ju absolut en chans att jag är gravid, men i så fall är det så tidigt att det knappt hunnit fästa än och dessutom har det ju inte blivit något månaderna innan, så det känns inte så värst troligt ALLS.. Det är ju bara att vänta och se!

Ikväll ska vi på 30-års kalas för en av våra vänner. Har battlat lite med mig själv om jag ska våga dricka några glas vin eller inte, vi får se. Men just nu är jag inne i en sån här Hakuna Matata fas och vill inte ens tänka på att bli gravid, för då blir jag bara stressad, ledsen och lever som om jag redan vore gravid eller nunna. Istället vill jag försöka ha roligt, ta vara på tiden. Njuta av att faktiskt FÅ dricka vin en gång om jag vill, och bara vara sådär töntigt kär i Petter. Har ju levt som om jag vore gravid i minst ett halvår känns det som, måste få andas ut lite och bara vara en 28-åring för en stund. På tisdag jobbar jag min sista dag i butiken, så nu väntar ett nytt, stressfritt liv, haha. Mina vänner säger att så fort du slutar kommer du säkert bli gravid. Vi får väl se om de har rätt! 

Tänkte i alla fall skriva en liten hemlig dagbok så länge, utifall att den tar sig den här gången. Jag har nånstans en bra känsla, men vet faktiskt inte varifrån den kommer. Om allt går vägen kommer jag publicera dessa inlägg då jag känner att jag/vi är redo för det!

Midnattsbild från toaletten på 30-årsfesten! haha trött som få men den bjuder jag på! 😀

SÖNDAG 25 MARS:

Drack faktiskt några glas vin igår, och vi hade SÅ kul! Kände mig nästan som 18 år igen och tänkte inte alls på graviditet. Kom igår fram till att om jag nu är gravid så är det ändå för tidigt att testa eller veta. Och är jag inte gravid så är det väl synd att leva som nunna två veckor varje månad? Tog det däremot lugnt för jag skulle ju jobba idag, så det blev bara lagom mängd och främst ett glas till middagen. Var skönt att få komma bort från gravid-tänket en stund och bara vara jag.

Vet man om att man är gravid är det ju ALDRIG okej att dricka, tycker jag. Men nu vet ju inte jag ifall jag är gravid eller inte. Känner mig inte gravid alls just idag. Har ju trott att jag varit gravid flera månader i rad och det visat sig att jag inte alls är det, så det känns ändå sundast att leva på som vanligt nu! Känns som jag äntligen kommit fram till att jag ändå inte kan påverka vad som händer i min kropp, så nu åker jag bara med det här tåget och ser var det tar oss. Och tills nästa hållplats får vi leva på som vanligt! Det gör oss nog bara gott 🙂

jobbar sista dagen i butiken

Sista arbetsdagen i butiken den 27 mars! Hejdå gänget <3 Firade efteråt med en “sista” AW på Bishops Arms med älskling och några vänner. Åt en fantastiskt god risotto! Idag blev det dock bara vatten till maten då jag ändå vill hoppas på att jag är gravid.

Bishops arms

SÖNDAG 1 APRIL:

April, april! Så säger min kropp till mig nu, haha! Eller? Alltså kroppen känns så lurig som har den där konstiga känslan att något är annorlunda, har känt så hela veckan. Känner mig lite svullen och känslig, lite lagomt PMS-ig som man ju kan vara ändå. Hyn är sådär fantastisk som den bara blir då jag är gravid (har ju annars problem med hyn). Det ÄR något som händer. Eller…? Haha, är ju första april idag så kroppen kanske bara luras, men har en känsla att jag är gravid. Å andra sidan känns det ibland som jag inte är ett dugg gravid. Är nästan lite rädd för att bli gravid igen, varför vet jag inte. Kanske är därför jag intalar mig att det inte alls är någon bebis på gång. Får vänta och se helt enkelt.

Mamma och mina två bröder har varit här i helgen. Vi har haft så mysigt och ätit påskmiddag tillsammans. Åt lite gravad lax på knäckebröd. Den smakade inte alls som den brukar. Kom på då att oj, är jag gravid kanske det inte är så jättebra med gravad lax? Så slutade med att Petter åt upp den istället 🙂

påskmat

VECKA 4

TISDAG 3 APRIL:

Känner mig fortfarande sådär konstig i kroppen, det går inte över. Har varit väldigt känslig och lättirriterad på senaste. Brösten ömmar lite och ser lite mer blodådror genom huden. Jag blöder lite ur tandköttet och har ibland lite metallsmak i munnen. Den där molvärken som känns som att mensen ska komma vilken sekund som helst är jobbig mest psykiskt, för jag börjar tro att jag verkligen ÄR gravid då det blev ungefär såhär då jag varit gravid tidigare. Låssas däremot lite för mig själv att jag inte alls är det. Men jag får den här känslan i kroppen bara en endaste gång, och det är när jag är gravid. Vet inte hur jag ska förklara den, men jag bara vet. Känner i hela kroppen att jag är gravid på något sätt. Jag sover väldigt konstigt, känner mig helt mosig på morgonen och sen är det som att jag vaknar som en klocka och måste kissa klockan 03.30 eller 05.30 (superkonstigt).

Tidigare har jag varit helt galen och redan hunnit testat fem gånger trots att jag vetat att det ändå inte visar något på testet så tidigt. Undra hur mycket pengar jag lagt på graviditetstest… 🙂 Men den här gången känns det annorlunda. Det är som om någon säger åt mig att jag kan vara lugn och bara vänta med det där testet som ligger i skåpet tills det är dags. Låter testet ligga kvar i lådan och tänker att jag nog inbillat mig alltihop. Känns ändå lite hopplöst som att om jag blir gravid igen, måste jag mentalt förbereda mig på att det kan bli även ett till missfall. Är jag ens beredd på det igen, nu när vi ändå har det så pass bra och lugnt? Idag har de förresten hört av sig om att jag eventuellt snart får komma på utredningen för upprepade missfall. Känns skönt, för är jag inte gravid nu så får jag köra igång med den ganska direkt.

 

ONSDAG 4 APRIL:

Idag har jag konstig molvärk och det blöder i tandköttet. Hmm.. Den här molvärken alltså, den är ju onekligen lite suspekt. Men än är det för tidigt att testa, herregud, calm down! Springer på toa 15 gånger per dag för att kolla om det blödit något, för det känns som att det ska blöda hela tiden men inget händer. Känns som att mensen är på gång, men har en känsla att den inte kommer komma. Men än är det minst en vecka kvar så förstår inte varför jag nojjar.

 

TORSDAG 5 APRIL, FÖRMIDDAG:

Möblerade just om vardagsrummet i vårt nya hus, och blev SÅÅÅ ANFÅDD! Började på riktigt tro att jag kanske inte borde dra runt soffor och annat tungt, tänk om jag faktiskt är gravid?? Känner mig bubblig i magen, sticker lite vid äggstockarna, mest på vänster sida. Kliar som bara den på min mage och ländrygg (whyy???!!).

Känner mig nästan lite febrig ibland, mosig på morgonen, det gör ont i höfterna. Är irriterad och har fått massa finnar i ansiktet (Detta har inte hänt innan. Hyn har alltid blivit bättre när jag är gravid och sämre när jag inte är det eller fått missfall. Det är så jag märkt att jag varit gravid eller att ett missfall varit påväg innan). Detta gör mig såklart osäker och frustrerad… finnarna visar ju på noll graviditet, men hela kroppen skriker ju lite lätt att jag är det. Tänker att jag testar om en vecka ifall jag fortfarande inte fått mens, har ju ett oanvänt test i skåpet sen innan som får ligga där tills det kommer visa något.

 

TORSDAG 5 APRIL, SEN KVÄLL:

positivt graviditetstest

JAG ÄR GRAVID! ♥ Hur hände detta?!

… Eller ja, jag är ju fullt medveten om hur det hände, haha 😉 Men att plusset kom idag – Så tidigt? En hel vecka innan jag borde kunna plussa? Kan det vara sant? Enligt min senaste mens ska jag bara vara i vecka 3+2, alltså gravidvecka 4 (och varit gravid “på riktigt” i typ 7 dagar). …. Kan det ens bli ett plus då?

Jag som inte ens skulle testa idag och som ikväll totalt dumförklarade och förbannade mig själv att händerna hade egen vilja och bara öppnade det där testet jag hade i skåpet. Stod till och med och pratade högt för mig själv och muttrade ungefär: “Alltså Cristel seriöst, varför testar du ens du vet ju att det kommer stå Inte Gravid i alla fall”. Men det gjorde det inte. Blev på riktigt chockad när jag läste ett solklart GRAVID som lös upp efter bara några sekunder.

Satt på golvet en stund, ställde mig upp, satte mig igen, och bara stirrade, gapade, fnissade och grät för mig själv. Var så obeskrivligt lycklig att det inte blivit något fel på mig och att nu kanske, kanske, går det vägen! Men samtidigt så ofattbart rädd. Älskade bebisen redan där och då, tänk att det redan här och nu är bestämt exakt vem knodden ska bli Men det är faktiskt otroligt tidigt – vad som helst kan hända.. Risken att det blir ett missfall till känns mycket större än chansen att bebisen stannar kvar med vår historia i bagaget… 🙁 Men är ändå glad att jag testade, för någonstans känner jag ju att jag är gravid så blir så löjligt att inte ta reda på om det är så!

Bestämde mig först i chock för att försöka hålla det hemligt för Petter tills jag var på min beräknade mens-dag, bara så att han skulle slippa bli ledsen ifall det blev ett jättetidigt missfall. Att jag lixom bara testat för tidigt och sen blir det inget. Men den tanken höll väl i cirka 30 sekunder sedan sprang jag och bytte om till min preggers-tröja för skojs skull, och iväg med testet bakom ryggen till Petter och bara såg sådär löjligt glad ut. Han fattade först ingenting men blev såklart jätteglad när jag visade testet! ♥ 

Vår lilla skatt. Snälla, snälla stanna kvar nu. ♥

Bild från morgonen efter, fick nypa mig i armen för att förstå att det fortfarande stod Gravid 1-2 på testet <3

SÖNDAG 8 APRIL:

Tog ett till test för att bekräfta att jag faktiskt är gravid. Testet visade en ökning till 2-3 veckor bara tre dagar efter det första. What? Börjar fundera om jag kanske haft tidig ägglossning? Tidigare har jag alltid plussat med 1-2 på indikatorn bara någon dag innan beräknad mens, och den dagen är inte ens här än… Hur kan det redan öka så snabbt? Blir lite orolig men samtidigt ganska lugn och tänker mer att nu jäklar har vi en stark liten bebbe!!! 

 

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 5, 6 & 7 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 8, 9 & 10 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 11, 12 & 13 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 14, 15 & 16 här!

 

Klicka här för att komma till alla inlägg som rör Graviditeten 

KOMMENTERA

Hemlig graviddagbok

Hej finisar!

I denna (hittills) hemliga kategori som jag döpt till “Hemlig graviddagbok” har jag samlat och skrivit ner de allra tidigaste tankarna och känslorna kring denna graviditet, som kommer publiceras när jag känner att jag är redo för det! Nu är vi inne på vår fjärde graviditet tillsammans på ganska precis ett års tid, och jag hoppas verkligen att det får bli vår tur denna gång! ♥ 

För er som inte vet så har jag ju varit gravid tre gånger tidigare, men som alla slutat i tidiga missfall och missed abortions i v.6, v.9 och v.11 (Ni kan snart läsa mer om missfallen här). Jag har alltid försökt vara öppen kring mina graviditeter och då givetvis också om mina missfall dels på bloggen men också till min omgivning. Men efter det tredje missfallet i v. 6 som kände både jag och min sambo att det blev för jobbigt att dela med oss av alla känslor och tankar som uppstod då och valde därför att hålla lite lägre profil tills det kändes lite mindre tungt. Dels för att vi nu stod inför en utredning, dels för det var tidigt och hann inte berätta för så många. Men också för att jag tyckte det blev jobbigt att göra andra ledsna ännu en gång då jag vid varje missfall så tydligt känt på mig att det kommer hända.

Hoppas att ni ska tycka det är roligt att läsa och att det kanske hjälper någon som känner oro efter missfall precis som jag gjort, eller som bara tycker det är intressant läsning! Jag kommer dela upp veckorna några i taget i olika inlägg, så det blir lite mer sammanhängande och inte allt för långa inlägg åt gången. Alla inlägg är skrivna eftersom att veckorna gått och graviditeten fortlöpt, men har alltså valt att inte publicera dem förrän jag känner mig mer säker på att det går vägen denna gång! ♥  

[Skrivet den 4 juni 2018]

Läs gärna:

Hemlig dagbok: Gravidvecka 3 & 4

Hemlig dagbok: Gravidvecka 5, 6 & 7

Hemlig dagbok: Gravidvecka 8, 9 & 10

Hemlig dagbok: Gravidvecka 11, 12 & 13

Hemlig dagbok: Gravidvecka 14, 15 & 16

Eller gå till hela kategorin för Hemlig gravid-dagbok ! >>

KOMMENTERA