Tack! ♥

Uppriktigt från mitt hjärta, tack till er som hört av er efter att jag skrev det förra inlägget ♥ Det var lite läskigt att skriva det bara för att det är så otroligt jobbigt att erkänna sina svaga sidor och visa sig sårbar när man knappt vill erkänna den sidan för sig själv. Men jag är så otroligt lycklig att det finns människor som förstår och som erbjuder sin hjälp. Jag har ju aldrig varit så bra på att ta emot hjälp utan känner ofta att jag hela tiden måste ge tillbaka eller är “skyldig” dem något, men senaste veckan har jag försökt jobba med att bara ta emot och tacka för att det finns dem som bryr sig och vill vara till hjälp. Och lita på att det kommer en tid då jag kan finnas där för dem.

En liten update av läget: Det känns mycket bättre efter att ha berättat för människor och efter att ha pratat med min underbara chef kring hur jag mår och känner just nu. Hon kom med jättebra tips och var bara såhär superförstående, vilket tog bort så mycket vikt från axlarna. Jag har aktivt hela veckan försökt att träna på att säga nej, både till mig själv och andra, och har också försökt att bar ta det lugnt och vila. Skämde bort mig lite med ett frisörbesök också som klapp på axeln att jag varit så duktig och verkligen försökt jobba med problemet men på en mindre stressig nivå.

Har pratat lite med en av mina lärare också, och han är verkligen världens bästa lärare ♥ Alla borde vara som han, så förstående, enkel och bara helt enkelt bäst. Han sa även att jag kan lämna in hans uppgifter när helst det passar mig, och att hälsan är viktigare än något vi gör på universitetet så jag ska ta och försöka lyssna på honom. Har försökt att tänka att deadlines inte finns just nu, och att bara det blir klart är viktigare än att stressa upp sig. Men det känns jobbigt att bromsa sig, för man vill ju hinna i tid och man vill vara duktig och bra. Men försöker lägga band på mig och tänker att det är för det bästa 🙂

I övrigt är jag ju tyvärr stressad än, jag känner ju att den kryper fram då och då, men det är betydligt bättre och jag märker stor skillnad efter att ha pratat med människor om det, som sagt. Det är härligt vissa dagar, då känner jag mig inte så stressad och är lycklig och skrattar, sen nästa dag är det i botten och jag stressar sönder för minsta lilla grej. Men att prata om det hjälper, och jag rekommenderar verkligen andra att göra det också. Folk tycker inte att man är jobbig, har jag lärt mig. De flesta verkar tycka tvärt om, att de känner sig värdefulla att man anförtror sig till dem. Det hjälper också dem att få en möjlighet att förstå varför jag är som jag är en dag, så inga såna här onödiga missförstånd uppstår. Och självklart finns det alltid människor som inte förstår, men det bottnar i okunskap och att de inte kan relatera eller vet vad det är. Och de kommer säga saker som sårar en, men där försöker jag tänka att det bara är för att de inte vill eller kan förstå vilket är synd för dem. Jag har i alla fall bara fått så fin och omtänksam respons och ni anar inte hur mycket det betyder för mig. Tack igen!  Idag ska jag försöka ta mig an en skoluppgift, men det är jobbigt att inte gå all in plus lite till eftersom jag VET att de dagar man känner energi är det lätt att ta ut sig istället och så slår det tillbaka imorgon. Ska försöka hålla en lugn nivå och inte stressa upp mig, och gör bara det jag känner att jag kan idag så får det vara nog sen. Men är, som tidigare, lättare sagt än gjort!

 

 

Du kanske också gillar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.