Hemlig graviddagbok: Gravidvecka 8, 9 & 10

VECKA 8

Ett embryo som är nästan två centimeter långt.Om fostret står det såhär i vecka 8 (1177):

“Embryot är ungefär en och en halv centimeter långt. Än så länge mäts längden som en rak linje från huvudet till stjärten. Nu kan embryot göra några enkla rörelser. Armen har fått en armbåge, på händerna börjar fingrarna växa ut med simhud mellan, och tårna börjar utvecklas. Ögonen håller på att få ögonlock, men sitter ännu långt ut på sidan av huvudet. I munnen håller gommen, tungan och anlag för tänder på att bildas. En liten del av tarmen ligger i navelsträngen strax utanför magen. Det beror på att tarmarna växer så snabbt att de inte får plats inne i kroppen.”

MÅNDAG 1 MAJ:

Idag går vi in i vecka 7+0 enligt min app, dvs. gravidvecka 8 ♥ Är så lycklig att allt ser bra ut än så länge, men är så orolig till och från. Oroat mig att det ska blöda varje gång jag är på toaletten och tittar typ maniskt efter blod. Petter får ibland stå utanför dörren och prata med mig eller berätta en rolig historia så jag ska slappna av och inte tänka så mycket på blod, haha, gud så sjukt..! Känner mig helt paranoid ibland, men det får väl vara så tänker vi. Folk skulle ju tro vi var knäpp om de hörde oss! 😀 De första två missfallen såg vi ju ett levande foster veckan innan jag började få blödningar, så blod för mig blir ju tyvärr “lika med missfall” – vilket kanske inte gör det speciellt konstigt att jag är så orolig och nojig varje gång det finns en chans till blod.

Men nu är det ju inte ens så: Att blöda i början är ju vanligt när man är gravid och jag har till och med vänner som blött mer eller mindre genom hela graviditeten och där allt gått bra. Jag gissar att alla gravida oroar sig för missfall dessa veckor, men jag tror att min oro är lite extrem med tanke på mitt bagage. Utöver oron har jag fortfarande extremt illamående hela dagarna och är väldigt trött. Redan klockan 19.00 slår av-knappen på och jag somnar ofta framför soffan. Att jag fick lite slingor i luggen tidigare idag piggade i alla fall upp lite! 🙂 Yay!

Bjuder på lite bilder från igår, Valborg (30/4) då vi grillade inomhus eftersom det spö-regnade ute plus att vår gård en är lervälling utan gräsmatta ändå. Jag drack alkoholfritt hela kvällen och de enda som visste om att jag var gravid var Petter & min vän Kamilla 🙂 Mysigt att ha en hemlis som nästan ingen annan vet! Försöker klä mig i lösa kläder så min svullna mage inte ska synas:

 

ONSDAG 2 MAJ:

Idag är jag bara extremt orolig. Alltså konstant. Ligger bara i soffan och sover och mår illa och oroar mig.. Googlar sönder hela internet också, men vet ju att det bara blir värre då. Är enligt appen i vecka 7+1 och ett av missfallen kom i v 7+6.. Tänker konstant på att barnet kanske inte lever, som det hände då. Detta gör i sin tur att jag konstant tänker på att det ska börja blöda.. Känner noll matlust just nu och har ganska ofta hugg och molvärk, blandat med inget alls som nästan oroar mer än då det känns. Läser detta på 1177 vilket lugnar lite:

“Nu växer livmodern och blir lika stor som en apelsin, men den går ännu inte att känna utifrån. Det kan kännas som mensvärk när den växer och tar plats. Många kan behöva kissa oftare än vanligt. En orsak kan vara att livmodern trycker mot urinblåsan. Det är vanligt att tycka viss mat är äcklig. Håret kan förändras och kläderna kan kännas trånga. En del får akne. Ökade flytningar är vanligt under graviditeten … Det är också vanligt med blödningar tidigt i graviditeten, utan att fostret tar skada.”

 

 

TORSDAG 3 MAJ:

Blir lätt arg och irriterad men försöker att inte ta ut allt på Petter, han är ju bara fin och förstående men tyvärr nära till hands när utbrotten kommer  Inte blir det bättre av att magen och tarmen ungefär tagit ut semester och står helt stilla, hehe (AJ MAGKNIP!!) Tror jag är på gränsen till raseriutbrott hela liten eftersom jag är så orolig, det lixom triggar att jag hela tiden går på helspänn plus hormoner med eget liv ovanpå det såklart. Haha. Hormon-monstret skulle jag vilja kalla mig själv 😀

Någonstans mitt i oron har både jag och Petter en bra magkänsla, vilket ändå är lugnande. Men det är läskigt, jag tycker det är svårt att urskilja magkänsla och rädsla som uppkommit på grund av tidigare erfarenheter. Hittar jag på att det ska gå bra för att jag vill det så gärna eller är det faktiskt så att det kommer gå bra? Får väl bara vänta och se helt enkelt.. Har i alla fall nästa VUL inbokat den 14 maj så om jag kan stå ut tills dess får vi se ifall vi kommit oss fram till vecka nio samt om det var en eller två bebisar.

HELGEN 4-6 MAJ:

På fredagen 4/5 träffade vi vår gulliga barnmorska på MVC, och där tog vi en del prover och pratade lite om hur jag ska hantera min oro. Vi pratade också om KUB och NIPT test och ifall vi vill göra det måste vi åka till en privat klinik i Luleå då detta inte erbjuds i Piteå. Hon var nyfiken på det faktum att det kunde vara tvillingar, så vi fick en del info kring hur det kan bli lite annorlunda ifall det är en tvillinggraviditet. Hon tyckte jag skulle börja gå upp i vikt snart, då jag nästan gått ner ett kilo pga illamående och att jag inte får i mig lika mycket mat som innan. Känns ju sådär.. men försöker verkligen allt jag kan att äta trots illamåendet. Haha, sitter ibland och sjunger vid matbordet för att inte tänka på att tuggan växer i munnen! 😛

Fredag kväll till Söndag åkte vi till min mamma och min gamla hemstad, och vi berättade för henne att hon ska bli mormor. Hon blev jätteglad ♥ Älskade mamma! Hon är ju mormor sedan innan till mina syskonbarn men så roligt att hon äntligen ska få bli mormor till mitt barn. Hoppas vi i alla fall, men vi håller alla tummar och tår!!!

Humöret svänger värre än Lets dance-kjolarna! 😛 Hände en liten olycka med makrillsburken… Blev rasande när den lilla flärpen man öppnar med lossnade på andra burken i rad, så den åkte i golvet och blev lite lätt deformerad… sedan svängde allt och jag skrattade så jag grät och ingenting. Haha. Alltså gud hur ska jag bli som mamma om irritation får mig att kasta makrillsburkar hejvilt? Blir typ rädd för mig själv hur allt kan svänga från 0-100 och sen tillbaks igen på fem minuter! Preggo hormones deluxe! Får skylla på dem.. Fisk luktar för övrigt sjukt äckligt. Tål inte heller lukten från avfallshinken, den får Petter hantera för jag får typ kväljningar av den. Usch! Endel saker luktar och smakar heller inte som de brukar.

Makrillsburken åkte i golvet, haha. Vadå kort stubin?  👿 Bilden nedanför är tagen typ en timme efter, då jag gråter av skratt till något som syrran skickade på sms. Alltså herregud vilka humörsvängningar!

VECKA 9

TORSDAG 10 MAJ:

Vecka nio, nervösaste veckan då det är ett nytt VUL på måndag för att se hur det har gått sedan senast. Idag är jag enligt appen i 8+2 och magen är som en svullen ballong. Är ju mest tarmarna som är svullna vilket gör det jättesvårt att dölja magen. Magen jobbar på sjukt långsamt så försöker hålla mig vaken om kvällarna men det är helt omöjligt. Jag måste vara väldens tråkigaste flickvän, haha! 🙂 Det är verkligen sömnkaos, vaknar flera gånger om natten än. Har inte sovit en hel natt sedan plusset nästan. Är helt slut! Börjar dock må något mindre illa, eller, mindre ofta i alla fall.. Men när jag väl mår illa är det ILLA.

Är så sjukt lycklig men så sjukt rädd på samma gång. Vi har en bra magkänsla, men rädslan tar över väldigt ofta. Jävla missfall som ska påminna mig om allt det dåliga. Men försöker stå och super-le i spegeln som bilden nedanför och hoppas på det bästa! 🙂 Det mest positiva med detta är ju att jag och Petter kommit varandra ännu närmre, och det gör oss starka och bättre tillsammans av att få gå igenom detta tillsammans. Klarar vi det här känslo-kaoset så klarar vi allt! ♥

MÅNDAG 14 MAJ – MORGON:

Dagen för nytt VUL (vaginalt ultraljud) för att kontrollera hur det gått och hur många foster som finns. Klockan 13.00 ska vi vara där. Är så himla nervös.. Gråter lite av oro i bilen påväg till Sunderbyn för är så rädd att fostret inte överlevt.

MÅNDAG 14 MAJ – EFTERMIDDAG:

VI HAR VARIT PÅ VUL! Klockan två fick vi äntligen komma in och på skärmen fick vi se ett litet men starkt hjärta ♥ som tickade på och allt såg bara bra ut! Det var alltså en bebis och inte två, och vi pustade faktiskt ut lite då vi var ganska oroliga för den stora omställning det skulle innebära för oss med två barn direkt (även om det självklart varit otroligt roligt det med).

Vi blev även framflyttade 6 DAGAR: Läkaren uppskattade mig vara i vecka 9+4, alltså i slutet på vecka TIO! Halleluja! Vecka tio som jag ju bävat för (vi fick missfall här första gången) “swishar bara förbi” samt att vecka 9 bara blev 2,5 dag (vi trodde jag var i 8+6 idag). Lyckan är total! 🙂 Läkaren var supergullig i och med mina missfall och försäkrade mig om att allt var bra flera gånger, visade hjärtat och vi fick titta en lång stund. Vi fick också fina bilder att spara på vår lilla groda. I slutet ville hon vara säker på att vi kom ihåg att vi sett hjärtat, och att vi skulle tänka på det när oron slår till. Så fint ♥ Känner mig så otroligt glad! Nytt BF datum blir med nya dateringen på Lucia, men slutgiltiga bf datumet lär de väl sätta vid rutinultraljudet i vecka 18-19.

Missfallsproverna vi tog vid besöket för två veckor sedan visade ingenting onormalt, men skulle kompletteras med lite fler blodprover så fick även ta dem idag samt att några skulle tas på vårdcentralen i Piteå. Känns skönt att de kollar detta, så jag vet om jag exempelvis behöver äta blodförtunnande medicin, medicin för sköldkörteln eller liknande. Men hittills visar allt normalt vilket känns jätteskönt. Är lite orolig för de proverna de inte kan testa för; tex om jag har någon kromosomavvikelse som orsakar fel på mina embryos, men ifall det skulle bli missfall igen så ska de undersöka för detta då.

VECKA 10

Från 1177: “Från den här veckan kallas embryot för foster. Nu har de flesta av kroppens organ bildats. I fortsättningen kommer de både växa till och börja fungera. Nervcellerna utvecklas nu intensivt. Fostret är ungefär tre centimeter långt och väger runt fem gram. Huvudet är lika stort som resten av kroppen. Ögonen och näsan syns tydligt. Tidigare låg ögonen långt ut på sidorna av huvudet, men nu är de nästan på rätt plats. Ytterörats form har bildats genom att de små knopparna på sidorna växt samman.”

Och från mammasidan: “I graviditetsvecka 10 har fostret nu i stort sett fått sin riktiga form, och ska nu bara växa sig större. Viktökningen börjar märkas nu. Från och med nu kommer blodmängden i din kropp att öka. Var noga med att äta nyttigt. Vid graviditet utsöndras många näringsämnen genom urinen. Därför är det extra viktigt att få i sig de näringsämnen du och fostret behöver. Motion är också bra och gör dig bättre förberedd för resten av graviditeten och förlossningen.”

 

ONSDAG 16 MAJ:

Fick världens dipp efter ultraljudet och känner mig ledsen och rädd för allt. Så himla konstigt och jättetråkigt, då jag ju samtidigt är superduper glad att allt såg bra ut på senaste ultraljudet. Tror kanske jag inte längre vågar lita på ultraljuden, de är bara en ögonblicksbild i livet och vad som helst kan hända. Gud, får kämpa med dom där tankarna varje dag, men måste inset att nu har vi kommit längre än nånsin tidigare! Känns hoppfyllt men ändå så läskigt, nu är det ju så mycket som står på spel. Snälla, snälla hoppas att det går bra! Nästa milstolpe är vecka 12, vi tar två veckor i taget. Men bestämde mig senare under dagen att bara vara positiv. Nu SKA det gå bra! ♥

Jag har berättat för min familj och några få av mina tjejkompisar att jag är gravid, mest för att få stöd då jag mår så otroligt illa. Alla är så glada och hejar verkligen på oss! Petter ville vänta lite längre att berätta för sina närmsta för att känna att det känns lite “säkrare” att det inte blir missfall igen och jag förstår honom. Tror han också har hjärnspöken just med det, att han inte vill “jinxa” genom att berätta. Jag vill heller inte berätta för övriga förrän det känna mer säkert denna gång. Känns onödigt att göra andra ledsna och besvikna. Även om jag förespråkar att vara öppen om sånt här så fler skulle slippa lida med missfall och sånt i ensamhet, så blev det också till en grej att få ha vår lilla hemlis och “göra på att annat sätt” denna gång när ändå magkänslan kändes bättre. Avslutar med lite symtom för veckan då denna vecka blev så himla kort, och en bild på världens godaste risotto då jag och Petter var ute och firade att allt såg bra ut med bebisen på ultraljudet! 

Symptom för vecka 10: Trött, megasvullen mage, ofta kissnödig, illamående, molande värk i ljumskar/höfter/rygg och livmoder, huvudvärk lite då och då. Känner mig fortfarande ganska långsam och uppblåst i magen vilket gör det jobbigt att äta.

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 3 & 4 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 5, 6 & 7 här!

 

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 11, 12 & 13 här!

Läs Hemlig dagbok för Gravidvecka 14, 15 & 16 här!

 

Klicka här för att komma till alla inlägg som rör Graviditeten ♥

Du kanske också gillar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.