Im in wedding dress heaven ♥

Idag följde Madde med mig för att titta på brudklänningar! Ett helt fantastiskt ställe om ni frågar mig. Skulle seriöst kunna bosätta mig där och bara prova klänningar hela dagarna. Kändes som att kliva in i en smällkaramell av vitt fluff! Haha, min över-tjejiga sida tog över helt och jag blev typ tio år igen. Men in all seriousness..

Det var första gången jag testade brudklänningar i en brudbutik någonsin. Jag hade verkligen ingen koll på vad jag ville ha eller vad jag passar i, annat än att det ska vara spets. Så en jättegullig tjej på Ruths i Västerås hjälpte mig att ta fram endel modeller och så utgick vi därifrån. Jag var seriöst där i 3,5 timme(!!). Men Madde var ett fantastiskt stöd, haha. Jag blev kär i flera klänningar, men speciellt jättekär i en som var lite sådär EXTRA fin. Den var självklart nästan dyrast av alla dem jag provade, vilket var lite störigt. Hur som, gick jag tyvärr därifrån utan klänning, men just den klänningen jag blev kär i sitter fortfarande kvar i mitt huvud.

Jag ska titta lite mer på klänningar här hemma och på internet, finns ju så otroligt mycket fint och i och med att vi inte ens bestämt något bröllopsdatum är det heller ingen stress. Men kan jag inte släppa den där vackra skapelsen kanske det får vara värt en liten extra slant! För övrigt är jag jätteglad att vi gjorde detta, dels för att jag fick ha en sån där super tjejig upplevelse som var otroligt uppiggande, jag fick känna mig vacker som en drottning och tänka på annat en stund. Men också för att jag nu vet VAD det är för klänning jag ska leta efter. Innan trodde jag verkligen att jag hittat en modell av en klänning på instagram, men när jag testade en sån i verkligheten så blev det bara ett big nono.

Ni läsare som är gifta, var köpte ni er brudklänning och vad tycker ni är ett rimligt pris? 🙂 

KOMMENTERA

Tack / Tankar om missfall

Jag vill börja med att ge ett stort TACK till alla som hört av sig och hört hur jag mår, stöttat mig osv efter missfallen. Ni är många som varit till stor hjälp för mig bara av att finnas, antingen vid min sida eller via facebook/sms/telefon. Och ni är också många som peppar och hejjar på framtiden. Speciellt glad har jag blivit över er som hört av er och befinner er i en liknande situation som mig. Även om jag lider så mycket med er och först och främst blir så ledsen att vi måste gå igenom det, så blir jag samtidigt så lycklig av att min text hjälpt er på något sätt. Hejja oss! <3 Det motiverar mig att skriva mer om det, för är så himla viktigt ämne att prata om! Nästan alla kvinnor får gå igenom missfall någon gång i livet, och det är så viktigt att det inte blir något som är tabu eller fel. Det händer, och det händer tyvärr jätteofta. Oftast händer det också i skymundan vilket jag tycker blir så fel, när man KAN få ett sådant fantastiskt stöd utifrån. Varför ska par sitta och gå igenom missfall själv när det är typ lika vanligt som att föda barn?! Herregud, det är ju en gamble att bli gravid har jag insett nu. Vad som helst kan hända!

Något annat jag insett är också hur lite man kan påverka själv. Blir det missfall så var det tänkt att bli ett missfall. Man kan inte äta nån super juice för att barnet ska stanna, hur mycket man än skulle vilja det. Jag menar, i en del länder där abort är olagligt bokstavligen försöker en del få missfall genom att dricka gift, knarka, slå på magen och en massa annat – och ändå blir det inte missfall (sen hur arg man blir att det funkar för dem att få barn fastän de inte vill, men inte en själv, det är ju en annan diskussion ;P ). Så jag tror knappast det gjorde något att jag var lite stressad den där dagen eller att jag råkade käka någon knäpp fisk eller ost enligt Livsmedelsverket. Nej nej, och åter nej. Det händer inte för att jag har gjort något fel, det händer för att celldelning är en komplex grej och allt ska klaffa. Man blir ju typ paff att det ens går att få barn, så komplext som det är! Sen att ordet i sig bara låter så jäkla fel, som att det är en “miss” på nåt vis. Slår vad om att ordet “missfall” myntades av någon som aldrig haft eller kommer få missfall.. suck. Som kvinna tror jag nästan man blir mamma till ett önskat barn, sekunden man får plusset på stickan, så var det i alla fall för mig. Hur förvirrad, rädd och knasigt det än kan vara så är det ändå ens lilla barn som ligger där inne och gror. Hur tidigt / sent det än är i graviditeten. Modersinstinkten är fasen inte att leka med!

Nästan alla kvinnor jag pratat med som har (eller inte har) barn har haft minst ett missfall. Det har jag fått veta NU, efter att jag själv drabbats. Innan dess hade jag ingen aning om hur vanligt det är. Och jag anklagar inte på dem tjejerna eller kvinnorna på något sätt. Jag tycker absolut inte att de gör fel i att inte prata om det, alla tacklar vi det olika och så måste det få vara. Man kanske inte känner sig sådär jättepeppad en fredag eftermiddag på after worken att säga: “Förresten, jag fick missfall igår, jag är skitledsen, hur var din vecka?”. Självklart fattar jag ju det. Men det är bara så synd att många inte vågar berätta och lider i ensamhet, att det ska bli en sådan grej som vi inte vågar säga eller prata om i samhället av olika konstiga anledningar. Som att det är något smittsamt. Jag har fått OTROLIGT mycket stöttning från alla håll och kanter när jag valt att vara öppen om dels att jag blev oplanerat gravid men också att det blev ett missfall. Just nu känns det bara som att de två sakerna kan hända med lika stor chans (jag vet att det kanske inte är helt statistiskt rätt men sån är känslan). Sekunden man bestämmer sig för att skaffa, eller som i vårt fall behålla ett barn finns det flera scenarion som kan hända, och det är just det som blir så knäppt när en själv sitter och tror att man skyddar sig månad ut och månad in för att direkt det råkar glömmas/slutas med ett piller eller en kondom så pang boom sitter man där med ett barn. Och ja, för vissa är det kanske så. Men bevisligen för LÅNGT ifrån alla blir det så.

Jag ska inte skriva för långt nu, för jag vill egentligen arbeta ihop ett riktigt bra inlägg om missfall och allt jag känner kring det, och hur det var för mig. Men var tvungen att få skriva av mig lite men främst tacka er alla som finns där för mig. Mitt i allt skit så får jag se hur mycket folk bryr sig och vilka stora hjärtan alla har, hur svårt jag än har att ta in det så finns det människor som tar av sin tid för att höra hur jag mår. Jag önskar verkligen er allt fint här i världen! <3 Även sorg öppnar nya dörrar, för man kommer närmre andra när man vågar dela av sig själv – positivt som negativt. Gud vad långt och flummigt det blev nu. Ett mer logiskt inlägg utlovas! Men det känns bra att få skriva av sig. Om ingen läser är det ingen fara, bara jag får ut det. I och med att jag känner mig mycket starkare och gladare just nu så känns det enklare att skriva om också och orden hamnar lite mer där jag vill ha dem.

Avslutar med en bild som jag sparat i min mobil och hade tänkt lägga upp på sociala medier när vi skulle berätta om graviditeterna för hela världen. Kram på er och hoppas ni har en fin helg <3

KOMMENTERA

Fjäderlampa

Bild: Eos Lampskärm / Mio.se

Idag gjorde jag världens kap, har ju suktat efter fjäderlampan Eos, och så snubblade jag över en nästan exakt likadan lampa på Clas Ohlson för halva priset mot för Mios variant. TIPS TIPS TIPS!!! (den finns även i grå) – Ni hittar den HÄR (Update: Tyvärr är den slut på hemsidan) eller i en Clas Ohlson butik. HALLELUJAH MOMENT! Så nu hänger den snart i vårt sovrum och ser snygg ut! Blir kul också att ha lite nya lampor när vi ska flytta in i huset, försöker köpa såna saker redan nu som jag vet att vi kommer behöva då vi får större ytor. Lampor känns som man ju inte kan köpa för många innan flytten för det behövs ju betydligt fler i ett större hus.

KOMMENTERA

Bygglovet är inskickat!

Hej!

Idag har vi äntligen skickat in vårt bygglov, gud så spännande allt är, tror jag smäller av! Vi har ju snickesnackat med vår ena granne som är en SUPERTREVLIG herre, och vi får alltså stå 3 meter från tomtgränsen istället för 4,5 meter som detaljplanen egentligen säger. Det betyder dock att vi måste tänka lite mer på brandklassning i väggar osv där vi gränsar mot hans hus, men i och med att vi inte har varken dörrar eller fönster i garaget mot honom och han inte heller har det mot oss, så handlar det enligt kommunen om typ en extra spånskiva i den väggen. Ska kolla upp det lite bättre, men känns väldigt bra. Nu får vi lite mer plats på andra sidan och kan göra större terass vilket känns jättebra! 🙂

Så nu är det alltså bara vänta in att kommunen ska godkänna bygglovet och sedan kommer de påbörja grunden. Byggstart förväntas någon gång i Nov-Dec enligt bygglovspapperna, så jag hoppas verkligen att vi slipper förseningar osv. Grannen vi ska stå närmre ska ju skriva på papperna men det skulle enligt kommunen inte göra processen speciellt mycket längre. Åh nu längtar jag bara tills November då de kommer börja med husgrunden! Och förmodligen kommer väl huset börja resas upp efter jul och nyår någon gång skulle jag gissa, men håller en liten extra tumme att de kanske, kanske börjar innan! 😀 kram så länge <3

KOMMENTERA

Tomtkarta

Hello!

Många av er har undrat om jag inte kan lägga upp en bild på hur tomten faktiskt ser ut på en ritning, dvs. en tomtkarta av något slag, så tänkte att jag skulle visa er! Tomten vi köpt ligger mitt emellan två andra hus, och är totalt 917kvm så det känns väldigt lagom för oss. Vi vill ju bo centralt då vi båda alltid varit stadsmänniskor, men samtidigt ha någon form av uteplats och gård men inte allt för stor då vi inte har världens största trädgårdsintresse. Tomten är ju ca. 29 meter bred och ca. 31 meter uppåt vad vi har lyckats mäta oss till (vi ska få exakta mått sen då pinnarna på den bakre gränsen ligger under mark) så det känns alldeles lagom för oss som vill ha till stor del terass runt ena kortsidan, och så blir det gräs framför och lite bakom huset.

Jag ska visa er sen hur situationsplanen ser ut och hur vi har tänkt placera huset. Vi har tur också att de gränsande husen inte har några fönster alls mot oss och på ena sidan står ett garage, så det känns skönt att det blir ganska avskiljt och inte så mycket insyn även om det är “mitt i smeten”.

Här har ni en enkel ritning av vår tomt från Lantmäteriet/Piteå Kommun:

KOMMENTERA

Sorg

Texten nedanför skrev jag den 28 juni 2017, men publicerade den aldrig. Då hade det hänt för första gången, och jag orkade inte skriva klart då. Jag tänkte att den dagen det faktiskt går bra, ska jag färdigställa den. Men så i förrgår hände allt igen, bara sådär utan förvarning. Ett till missfall. Så nu två månader senare – skulle samma text kunnat vara något jag skrivit idag. Det är som en dålig film, en déjà vu, tvådubbel sorg – Som om den kunde bli värre efter första? Något som inte händer två gånger i rad. Något som bara händer andra, och “inte mig”. Och vad händer sen, tänk om det alltid blir såhär? Jag ska skriva ett bättre och längre inlägg om det som hänt lite senare, när jag inte är så himla ledsen. Jag är förvånad hur ledsen jag faktiskt är. Jag som alltid är rätt så lugn i att saker händer för en mening och det är naturligt osv. Men just nu blir det bara kaos och bittra, hopplösa ord allt eftersom världen känns som den rasar lite till. Tills dess får ni texten jag skrev för två månader sen, för den stämmer in nästan lika bra idag som den gjorde då:

Fram tills idag har jag varit gravid. Vi fick ju se det där lilla hjärtat slå i vecka sju. Men helt plötsligt, så är jag inte det längre. I åtta veckor har jag burit på något som skulle bli vårat första barn (jag var i graviditetsvecka 10, men de första två veckorna av graviditeten är man ju faktiskt inte gravid). Tyvärr var det kanske bara inte vår tid ännu, men jag känner otrolig sorg över det som hänt. Den här tiden skulle ju vara den lyckligaste i vårt liv, och nu blev det bara den sorgligaste. Det enda som finns kvar är ett blodbad, smärta och en bottenlös tomhet.

Jag vet att det inte är onormalt eller tabu, och jag vet att missfall är kroppens sätt att stöta bort något som kanske var för fint och skört för det här livet, som förmodligen inte klarat sig utanför magen. Det är ju ett tecken på att något inte stod rätt till och att kroppen fungerar som den ska. Jag försöker trösta mig med det, och att det ju är så himla vanligt med missfall. Men ändå värker hjärtat, känner rädsla om det blir en nästa gång. Man frågar sig själv vad det finns för mening med det hela. Och även om det inte var planerat att bli gravid, så var Du ju så välkommen till oss – Vem Du än var ♥

KOMMENTERA

Hus update

Hej!

Idag har vi fått muntligt bekräftat att vi får bygga huset lite närmare tomtgränsen än vad detaljplanen säger, både av vår gulliga granne men också av min kontakt på kommunen som senare ska godkänna bygglov. Det känns skönt.. Då tar förmodligen inte bygglovet särskilt lång tid heller, i och med att alla är förberedda. Det känns såå kul att vi får stå närmre (om det nu inte är något som händer innan bygglovet är godkänt), eftersom vi då får mer plats till vår terass som vi så gärna ville ha. Tomten är ju inte jättebred, ca 29 meter, så om man tar bort 4,5 meter på vardera sida blir det ju bara 20 meter kvar. Huset är 13 meter, garaget 4,5… ja ni fattar. Det blir inte mycket över på bredden! Plus att det blir en liten bit då på 4,5 meter som bara står tomt och detsamma på grannenes gård. Vi har dessutom inga fönster mot varandra just där. Så vi är så glada att det gick att ordna! Hoppas nu bara att allt går igenom och att ingen sätter sig emot någonting när bygglovet ska utfärdas. Snart ska ni få se placeringen på gården, ska bli så kul att se de slutgiltiga ritningarna!

KOMMENTERA