Tankar om att gifta sig

Alltså, ni vet när man bara absolut inte vill något och sedan så händer nånting som gör att man bara helt plötsligt vänder och totalbyter åsikt? Så blev det för mig när det kommer till tankar om att gifta sig.

Medan alla andra tidigt drömde om bröllopsdagen, har jag sedan jag var liten inte alls varit speciellt sugen på att gifta mig och har tidigare tyckt att giftermål och allt som har med det att göra är så onödigt och dumt. Redan från tidig ålder tänkte jag att de som gifter sig var knäppa, eftersom det bara skulle sluta med skilsmässa eller något annat negativt. Jag vet inte riktigt varifrån det kom då jag ändå alltid trott på livslång kärlek och kärleken i sig. Mina föräldrar var ju aldrig gifta, kanske var det just därför det inte kändes speciellt viktigt. Vad vet jag. Jag har alltid gett av hela mitt hjärta till den jag älskar. Men efter flera destruktiva och spruckna förhållanden tappade jag helt tron på kärlek, och än en gång på att gifta sig. “ALDRIG ATT JAG GIFTER MIG” eller “SÅ JÄ*LA DUMT”, osv. Jag kom till en punkt då jag kände mig vilsen. “Nä, jag har haft fel hela livet” – Kärlek finns inte. Det är något hittepå. Hela min livssyn att leva för kärlek bara försvann, i tron att kärlek alltid slutade i skilsmässa eller svek av diverse former och därför var det lika bra att vara utan den, än mindre gifta sig. What for lixom.

Men så en höstdag träffade jag någon som fick mig känna att den här människan vill jag alltid ska finnas i mitt liv. Ärlig, jordnära och snäll. Hans enkelhet förbluffade mig; som är den mest komplexa människan i världshistorien. “Finns det ens såna?” tänkte jag. Det utvecklades till en lång vänskap. Han på något sätt förstod mig och gav mig ett lugn. Och på en sån här helt vanlig dag när jag hade tagit mig loss från allt det giftiga som förpestat livet och på något sätt hittat tillbaks till mig själv, så bara infinner sig allt som ett stort bombnedslag. Den här mannen, min finaste vän, jamen det är ju honom jag ska vara med! Tills vi dör. Han är “min person” och jag vill inte vara utan honom en dag till. Vad är det som händer? Jag som tappat total tro på att såna känslor inte existerar. Det kändes alldeles för starkt för att vara hittepå. Och det var nästan i samma veva jag insåg att: Jag måste inte, men Jag bara V I L L så gärna gifta mig om det är med HONOM. Vad tusan, han hade ju stått här framför mig i flera år! Och nej, det var och är inte sån där destruktiv kärlek när man är “besatt” av någon, eller att man inte kan leva utan personen även om den behandlar en som skit. Utan att bara känna sig såhär TRYGG med en annan människa och kärleken till den, även om vi  innan vi blev ett par knappt pratat på flera månader ibland. Jag har aldrig tidigare mött en person som är så förstående, orädd, snäll, omtänksam och som får mig att skratta och må så bra. Han har alltid varit den han är, och velat mitt allra bästa hela tiden. Det var och är inte hittepå.

Nu ska vi ju inte gifta oss än, haha. Vi får väl se när eller om vi gör det. Just nu njuter vi bara av tiden tillsammans och då är jag trygg i att saker sker när dom sker, och att jag äntligen kommit till en punkt att jag känner att jag vill gifta mig med någon. Och till dem som inte känner att giftermål är något för dem: Jamen det är också okej – tro mig jag förstår er. Men jag vet i alla fall, att nu är jag med mannen jag ska gifta mig med. Det i sig säger så mycket mer än bara giftermålet för mig, att det bara är rätt och där jag ska vara. Sen har bröllop för mig blivit en symbol att inte ge upp i första taget och att försöka även i svåra tider, även om det inte är en garanti. Säger som min syster sa en gång om hennes man: “Jag skulle kunna gifta mig i en svart sopsäck, bara det är med honom”. Jag förstår den känslan nu. Han lyfter mig när jag går ner mig, han skrattar med mig genom det som är roligt och det som är svårt, och han tillför mig så mycket. Jag ser verkligen upp till honom, och han är min största idol på många sätt. Jag skulle vilja vara som han. Han får mig att vilja vara detsamma för honom, och ännu mer. Det finns tuffa tider och det finns underbara tider och då står man där med varandra och hjälps åt. När jag känner sådan tillit och samtidigt bara rå och skär kärlek, längtar jag verkligen tills den dagen jag får stå framför våra nära och kära och säga JA till allt vad livet innebär med honom ♥

 

Det var lite mina tankar kring att gifta mig. Vad tycker ni om giftermål? Är det bra eller dåligt? Varför? 🙂 Skulle vara roligt att se vad ni som läser också tycker och tänker eller har tyckt tidigare.

KOMMENTERA

Tisdag & frisörbesök

Hej!

Idag har jag varit och lagt på lite fler slingor i utväxten, så snart ska ni få se resultatet. Kamilla som jag färgade hos var så himla gullig som hjälpte jobbiga mig (som ville ha ännu fler slingor just i själva benan). Men det blev såå fint! Är så nöjd 🙂 Kamilla är superduktig på att göra slingor verkligen. Jag är ju frisör själv sedan tidigare och är så himla petig med färgen, så jag kände mig aningens jobbig men det var ju jättekul också så fick jag snicksnacka lite mer med henne!

Kikade in lite snabbt på jobbet också, det är lite kris nu för att många är sjuka så jag bytte jobb pass med en kollega så är jag ledig fredag istället och jobbar ons-tors, vilket känns bra så kan jag fokusera på skolarbete sedan. Var även förbi en sväng till tatueringsstudion No Remorse eftersom Petter är där och tatuerar sig idag, var spännande och se hur början på tatueringen skulle bli så nu sitter han nog och har ont, haha! Så får väl se resultatet sedan. Minns själv att mina pyttesmå tatueringar ändå kändes ganska mycket, så denna kommer ju säkert göra tusen gånger ondare med skuggor och ganska stor yta.

I övrigt har jag kikat på lite föreläsningar. Just nu tar jag ett litet break och funderar på om jag ska göra bort en restuppgift eller om jag ska fortsätta med föreläsningarna.. haha. Kan bli rätt tråkigt i längden att bara sitta och lyssna, och man tappar lätt fokus när de är typ 1,5 timme vardera.. Men vi får se. Ikväll funderar jag på att försöka skruva ihop en hurts med lådor som ska sitta under mitt skrivbord. Beställde det med en vän från IKEA i helgen men har inte hunnit sätta ihop den än, men det ska i alla fall bli så fint att äntligen få klart i mitt lilla kontorsrum så kan jag plugga och skriva där inne ostört! 🙂

Avslutar med en bild från frisören när jag var där i fredags, och som sagt ska ni få se resultatet efter dagens ytterligare besök igen i ett kommande inlägg. Ursäktar den ofrivilliga snusreklamen haha, jag lovar jag ska sluta snusa I ÅR!! 😀

KOMMENTERA

Tips: Enkla hår tutorials!

Jag måste bara genuint få tipsa om fina Eva-Lenas instagram där hon har börjat göra små korta tutorial videos men enkla håruppsättningar, locka med plattång osv. Eva-Lena är så himla mysig, har jobbat med henne rätt mycket på Gokväll och hon är verkligen en av de varmaste och mest ödmjuka människor jag känner. Hon är dessutom en superduktig frisör!

Här är några exempel på hennes tutorials:

 

KOMMENTERA

På väg hem till mig..

michaela forni - jag är inte perfekt, tyvärr

Beställde hem denna bok idag på Adlibris; “Jag är inte perfekt, tyvärr” av Miachela Forni. Tänkte att den skulle vara väldigt passande för mig att läsa just nu! Väntar med spänning så får vi hoppas att den ger mig den där “käftsmällen” som jag hoppas att den ska, haha! Man kan inte vara perfekt jämt, och man måste få ha bättre och sämre perioder i livet. Mitt problem är ju dock att jag inte riktigt har verktygen till att stressa ner och känna press att allt jag gör ska vara så bra, och att om jag säger nej så ska någon bli ledsen. Med denna hoppas jag få lite mer insikt 🙂

Någon av er som läst den? Vad tyckte ni isåfall om den? 🙂

KOMMENTERA

Tack! ♥

Uppriktigt från mitt hjärta, tack till er som hört av er efter att jag skrev det förra inlägget ♥ Det var lite läskigt att skriva det bara för att det är så otroligt jobbigt att erkänna sina svaga sidor och visa sig sårbar när man knappt vill erkänna den sidan för sig själv. Men jag är så otroligt lycklig att det finns människor som förstår och som erbjuder sin hjälp. Jag har ju aldrig varit så bra på att ta emot hjälp utan känner ofta att jag hela tiden måste ge tillbaka eller är “skyldig” dem något, men senaste veckan har jag försökt jobba med att bara ta emot och tacka för att det finns dem som bryr sig och vill vara till hjälp. Och lita på att det kommer en tid då jag kan finnas där för dem.

En liten update av läget: Det känns mycket bättre efter att ha berättat för människor och efter att ha pratat med min underbara chef kring hur jag mår och känner just nu. Hon kom med jättebra tips och var bara såhär superförstående, vilket tog bort så mycket vikt från axlarna. Jag har aktivt hela veckan försökt att träna på att säga nej, både till mig själv och andra, och har också försökt att bar ta det lugnt och vila. Skämde bort mig lite med ett frisörbesök också som klapp på axeln att jag varit så duktig och verkligen försökt jobba med problemet men på en mindre stressig nivå.

Har pratat lite med en av mina lärare också, och han är verkligen världens bästa lärare ♥ Alla borde vara som han, så förstående, enkel och bara helt enkelt bäst. Han sa även att jag kan lämna in hans uppgifter när helst det passar mig, och att hälsan är viktigare än något vi gör på universitetet så jag ska ta och försöka lyssna på honom. Har försökt att tänka att deadlines inte finns just nu, och att bara det blir klart är viktigare än att stressa upp sig. Men det känns jobbigt att bromsa sig, för man vill ju hinna i tid och man vill vara duktig och bra. Men försöker lägga band på mig och tänker att det är för det bästa 🙂

I övrigt är jag ju tyvärr stressad än, jag känner ju att den kryper fram då och då, men det är betydligt bättre och jag märker stor skillnad efter att ha pratat med människor om det, som sagt. Det är härligt vissa dagar, då känner jag mig inte så stressad och är lycklig och skrattar, sen nästa dag är det i botten och jag stressar sönder för minsta lilla grej. Men att prata om det hjälper, och jag rekommenderar verkligen andra att göra det också. Folk tycker inte att man är jobbig, har jag lärt mig. De flesta verkar tycka tvärt om, att de känner sig värdefulla att man anförtror sig till dem. Det hjälper också dem att få en möjlighet att förstå varför jag är som jag är en dag, så inga såna här onödiga missförstånd uppstår. Och självklart finns det alltid människor som inte förstår, men det bottnar i okunskap och att de inte kan relatera eller vet vad det är. Och de kommer säga saker som sårar en, men där försöker jag tänka att det bara är för att de inte vill eller kan förstå vilket är synd för dem. Jag har i alla fall bara fått så fin och omtänksam respons och ni anar inte hur mycket det betyder för mig. Tack igen!  Idag ska jag försöka ta mig an en skoluppgift, men det är jobbigt att inte gå all in plus lite till eftersom jag VET att de dagar man känner energi är det lätt att ta ut sig istället och så slår det tillbaka imorgon. Ska försöka hålla en lugn nivå och inte stressa upp mig, och gör bara det jag känner att jag kan idag så får det vara nog sen. Men är, som tidigare, lättare sagt än gjort!

 

 

KOMMENTERA

När stressen tar över

Hej! (varnar för ett långt och personligt inlägg som känns jobbigt men samtidigt skönt att skriva. Förhoppningsvis hjälper det kanske någon som känner likadant att man inte är ensam)

Ni vet när man bara stressar sönder en själv alldeles för länge, och man typ ligger och stirrar i taket för att man blir handlingsförlamad av alla tankar som snurrar? Japp, precis så känner jag nu. Som att tusen saker bara flyger i huvudet, och jag kan inte sortera tankarna. Jag är evigt trött, och det går inte att vila bort. Paniken hälsar på titt som tätt, och jag börjat känna av i kroppen att allt inte är så bra. Armar domnar, tryck över bröstet, sjuk jämt och ljudkänslig som fan. Och varför det kommer nu är en gåta, för jag har aldrig någonsin varit så lycklig och på rätt plats i livet som jag är precis just nu. Tidigare i mitt liv då jag haft sämre perioder och det “blivit för mycket”, har det alltid haft sin grund i känslor och dåliga förhållanden. Jag har lixom aldrig tänkt att man blir stressad av att t.ex. köra på i 240 km/h och aldrig stannar upp, för det har ju varit något som för mig har fungerat som lindring av det andra jobbiga.

Jag har varit i flera långa förhållanden: Först med en person som utnyttjade mig och det faktum att jag knappt var byxmyndig och väldigt naiv. Sedan med en person där kärleken bara försvann och jag längtade desperat ut i livet. Jag har också varit med en person som aldrig uppskattade mig, som rent ut sagt var en otrogen, egotrippad tönt. Men inte nu. Nu är jag med världens finaste, snällaste och mest omtänksamma människa. Han gör mig så lycklig. Den lyckligaste jag nånsin varit! Han hjälper mig när jag faller och står stadig vid min sida. Därför blir det så fel för mig: Jag har ju alltid kopplat stress och att må dåligt med känslolivet och med förhållanden som jag varit i eller på något sätt varit tvingad att ta mig ur. Då har all annan stress fått stå ett steg åt sidan. Men nu är det inte så. 

Varför kommer då all denna stress? Nu sitter jag med den bästa människan i en trea mitt i stan, världens bästa lägenhet egentligen, med världens bästa förhållande. Vi börjar få till det som vi vill ha det äntligen. Ekonomin känns rätt stabil för att vara jag, med extrajobb och allt som jag velat. Vilket gör att jag känner mig tillfreds. Sedan har jag flyttat till en stad där jag aldrig tidigare känt mig så snabbt hemma, så välkommen och att jag faktiskt är en människa som andra människor vill känna och vara med. Men så kommer tankar över livet, jobb, framtid, skola, min personlighet, mitt inre, mitt yttre? Stress över att göra saker perfekt och vara alla till lags. Tankar om var jag ska komma i livet, hur jag ska komma framåt, hur jag ska hinna med allt, och hur jag ska fixa att göra femton saker på samma gång?

Stressen över allt annat började konstigt nog kännas precis när det blev lugnt, när allt blev bättre än på länge och jag egentligen inte behövde vara stressad mer. Och här står jag, som ett frågetecken, tokstressad som aldrig förr och fylld av panik och ångest, utan en aning om vad som hände. Har försökt vrida och vända på var evigaste sten, men inget ger mig en förklaring annat än att jag bara är så sjukt stressad. Över det mesta. Och rädd, jag har blivit rädd för så mycket. Jag som var världens mest orädda människa är livrädd för allt och alla. Jag som brukade springa ensam mitt i natten på LAX flygplats och fundera lite obrytt över det faktum att alla bussar har gått för dagen. Jag blev lixom inte stressad över annat förut, att jag t.ex. hade 1511 saker i luften samtidigt, för den största stressen var mitt förhållande och den stressen hade jag lärt mig hantera och trycka bort genom alla dessa aktiviteter, kurser och jobb som jag tog på mig.

Men poletten börjar sakta falla ner. Kanske är det så att jag är stressad för att allt är så bra? Allt är som jag önskade egentligen, med full rulle och massor av saker som händer. Det är ju ingen som sviker mig, eller som gör att jag måste vara perfekt för att inte lämna mig. Det finns ingen i mitt liv som är otrogen mot mig längre, eller utnyttjar mina svaga sidor. Det finns ingen sån stress. Mitt förhållande är bra. Till och med BÄST! Och jag har en stadig plats i livet, jag bor här, i vår lägenhet, i en bra stad. Kanske är det just det; att jag hela livet flytt från plats till plats och förhållande till förhållande för att allt ändå varit piss innan? Att jag alltid var på “fel” plats, och uppehöll mig med saker hela tiden för att inte tänka på den där stressen som stod och stampade. Och nu är allt bra, jag kom ju ur allt det där. Jag pluggar min sista termin, jag har en extra inkomst, jag har ett bra och sunt förhållande, och jag har en plats i livet. Och pang brak så ligger jag i sängen och stirrar i taket och förstår ingenting. Och då slår det mig att fan vad sjukt, jag är VAN att trycka bort inre stress och må dåligt. Jag har vant mig att inte vara lycklig, och nu när jag är det så är jag ute på okänd mark och har allt det där jag förut bara drömde om så blir det för mycket. Hur sjukt är inte det? Men kanske är det inte så sjukt, och kanske är det så att stressen kommer av att inget är som jag en gång trodde det skulle bli. Allt är ju bra, och jag är egentligen så himla lycklig. Men nu när stressen inte används till att trycka bort något som är värre, så pallar jag den inte. 

Att jag har stress över framtiden; men so what (vill jag säga till mig själv). Den stressen är jag inte ensam om, inte minst eftersom jag ska sluta plugga om 5 månader och inte har en aning om vad jag ska göra då. Klart som fan man blir osäker. Att jag jobbat alldeles för mycket och pluggat alldeles för lite: jamen det är också helt okej anledning att bli stressad. Den stressen skulle väl alla ha. Jag ligger efter i det mesta som har med skolan att göra, för att jag har velat vara så bra som möjligt på mitt extrajobb och har lixom varken VELAT eller kunnat säga ordet “nej” tidigare. So it comes down to this: Varför är jag då så stressad att jag blir handlingsförlamad? Att jag stirrar i taket och inte orkar någonting? Ja vissa skulle väl säga att jag är på vippen till att bli utbränd, och det kanske jag är? Att jag tagit och tar på mig för mycket. Och nu blir jag stressad för att jag inser att jag är tvingad att bromsa mig själv. Men jag vill ju inte vara det och då tänker jag självklart att jag inte är det “än”. Men oavsett om det är så, så har jag inte blivit såhär av att saker och ting går framåt och fungerar bra: utan för att jag har varit med om saker som stressat sönder mig både psykiskt och emotionellt, och att jag inte kan säga nej, under så många års tid vilket leder till att man bara fortsätter köra på i samma takt även sedan när det blir bra. Och det återspeglar sig i det jag gör nu även om de sakerna är positiva och något som gör mig glad. Nu vet ju inte ni hur mitt senaste förhållande var, men det var totalt dränerande på energi kan jag säga. Och efterslatten kommer väl nu, nu när jag egentligen inte bryr mig om det längre och ser att livet kan vara så jäkla bra på många sätt. Att någon kan älska mig för den jag är. Då bestämde sig stressen och pressen från förut att minsta lilla kraftansträngning – ja men då stjälper vi Cristel totalt!

Förbannade stress. Men jag ska komma igenom den här skitperioden och få tillbaks min energi. Stressen från förr ska inte få vinna över mig, när den ju egentligen inte behöver finnas här med full styrka idag. Och jag måste sluta fly från stressen och paniken, det är ju klassikern med mig: att göra mer, se mer, ta på mig mer arbetspass, plugga mer. Så då försvinner den. Och ja ni hör ju själv; det funkar inte. Det gick förut, men nu måste jag stanna upp, fatta och inse, att jag faktiskt kanske bara ska leva här och nu och inte i framtid eller förflutet. Bara vara, njuta av det som är lycka, att jag inte behöver vara stressad och rädd, och att det är okej att säga nej när jag inte orkar eller kan. Måste lära mig att ingen är perfekt, och att jag inte kan dela på mig eller lösa allas problem. Jag kan inte tro att jag klarar PRECIS allt, dygnet har bara ett visst antal timmar, även om jag vill klara allt. Jag måste ta hand om mig och vara snäll mot mig själv. Jag förtjänar lugn i huvudet – det gör alla. Men det är givetvis lättare sagt, än gjort.

 

KOMMENTERA

Bästa ögonbrynspennan

anastasia ögonbrynspenna brow wiz taupe

Måste bara tipsa er om världens bästa ögonbrynspenna. Kan nästan inte leva utan den här i min sminkväska! Har verkligen aldrig hittat en penna som vart i så exakt färg som jag vill ha, samtidigt som den sitter hur bra som helst. Jag använder färgen Taupe som är lite kall-varm ljusbrun. Det går också att göra tunna fina linjer som ser ut som hårstrån, vilket är grymt bra, och den behöver aldrig vässas utan ger alltid samma skarpa linje. Den har bra konstistens och går att sudda snyggt med den tillhörande bryn-borsten. Jag brukar köpa min penna på Kicks eller Åhléns när den som igår tar slut, och jag får lite halvpanik att det inte går att få ut minsta lilla färg till (mitt enda minus att man inte ser när den är slut). Men annars brukar jag leta lite extrapris på internet-shoppar.

Just nu använder jag bara pennan då jag i grunden har rätt mörka bryn, men har också velat testa Anastasias Dip Brow med pensel. Någon som testat den och har en recension att ge? Kommentera gärna isåfall 🙂

KOMMENTERA

För alla bra bloggar där ute

Jag tänkte starta upp en ny del här på el bloggo som jag kallar för “Månadens blogg“. En kul grej där jag tipsar om en bra blogg eller webbplats som är lite extra härlig sådär. Vet du om en blogg eller bloggare som du tycker inspirerar, skriver bra eller tar snygga bilder, eller som bara är allmänt skön? Tipsa då gärna om dem som du tycker är värda att få lite extra credd i kommentarsfältet för Månadens blogg-inläggen, eller varför inte tipsa om din egen? Jag älskar att hitta nya spännande bloggar att följa och har långt ifrån koll på alla, så tipsa på! I nästa vecka kommer den första sköningen att få ett eget inlägg här i bloggen.

 

KOMMENTERA

En första blogglista för 2017

Hittade en liten blogglista här och tänkte att det skulle vara roligt att fylla i. Fyll gärna i ni med genom att kopiera till kommentarsfältet! Skulle vara roligt att läsa hur era svar blir 🙂 Bilden ovan är tagen i Grand Canyon i Oktober 2016 <3

1. Har du något smeknamn? Petter har alltid kallat mig för “Crickan”. Ett smeknamn jag inte tyckte om så värst mycket i början, men jag tyckte om att han sa det eftersom det lixom blev gulligt att han hade ett smeknamn på mig då ingen annan hade det. Sedan dess etablerat det bland alla vi känner så nu kallar nästan alla mig för Crickan, haha. Han har sedan dess hittat på säkert hundra smeknamn på mig så skulle ta för lång tid att lista dem här….. 🙂 Men i övrigt har jag inte haft så många smeknamn genom livet, Cristel har varit så pass ovanligt att folk hellre säger det. Men några jag fått höra är: hjärtat, Crillan och lillgumman och liknande.

2. Har du något konstigt du alltid behöver göra? Jag har så mycket konstiga saker för mig som jag bara måste göra, lite tvångstankar sådär och jag har oftast ingen aning om varför jag gör dem. Några exempel är att jag alltid har på vattenkranen om jag går på toaletten även om jag är själv, så onödigt och sjukt dåligt för miljön. En annan sak är att jag alltid måste skölja ur glaset en gång innan jag sen häller i vatten för att dricka. En annan konstig grej är att jag alltid måste borsta ur sängen innan jag lägger mig i den, minsta lilla smula blir jag knäpp. Och när jag viker tvätten så får det ABSOLUT inte va något hörn som är konstigt utan det måste vara slätt. Rätta till tavlor som hänger snett osv, omg… Gud vad jobbig jag låter när jag listar det såhär. Det är lite kul att jag är sån perfektionist men sjukt stökig på samma gång.

3. Andra måsten? Ja det är väl det som jag skrev ovan, listan kan göras lång. Oftast snöar jag in mig på en viss grej för stunden. Men ett ständigt måste är att jag alltid måste ha läppbalsam, lypsyl, läppglans eller något på läpparna. Gärna i nude färg eller transparent. Annars blir jag galen, torkar sönder, som Maria Montazami säger: “Man känner sig naken, ledsen, rädd”. Haha….!

4. Några lyxvanor? Det kulle väl vara bra hårprodukter, och gelénaglar då, som jag gör även om jag inte har ekonomin för det alltid. Dit går jag ca. 1 gång var 4-5:e vecka. Kan verkligen inte vara utan.

5. När ingen ser, vad gör du då? Springer runt naken hemma, hahah, hoppas ingen granne ser mig! Men ibland orkar jag bara inte klä på mig på morgonen. Kan stå och kolla på mitt hår i hundra år och önska att det var längre och tjockare. Sedan kanske… Sjunger högt och så fint jag kan hemma i lägenheten, pratar högt med katten som att hon är en människa osv. HAHA.

6. Vad stör du dig på hos andra? Hmm.. Ganska svår fråga då det kan vara saker som är störiga hos en viss person men inte hos en annan osv. Men generellt kanske om någon inte lyssnar eller om folk försöker verka överlägsna en själv. Folk som ser ner på en och tror att de kan allt om allt lite bättre än alla andra.

7. Vad är din sämsta sida? Att jag inte kan varva ner och hjärnan alltid går på högvarv. Jag vill att allt ska bli så bra som jag gör, vilket gör att jag sätter hård press på mig själv som i sin tur resulterar i mörka perioder. Skulle behöva lära mig att lägga ner ibland och bara vara, och inte tycka att det är så viktigt att allt jag presterar i ska vara bäst.

8. Vilken sida av sängen sover du på? Jag måste alltid sova på den sidan som är längst ifrån ett fönster och närmast dörren. Vet inte varför. Helst så att jag alltid ser dörren också. Så just nu på höger sida och Petter på vänster. Men sover jag själv ligger jag alltid en lagom bit från kanten, kan inte ligga för nära golvet, haha…

9. Vad gillar du för filmer? Romantiska komedier som INTE är klyschiga. Haha, brukar vara rätt svårt att hitta dom där riktigt bra faktiskt. Tycker också om dokumentärfilm och verklighetsbaserade filmer som t.ex. vissa draman. Men så länge det är verklighetstroget brukar jag föredra dem över fantasy och animerat. Beror också helt på vad jag är på för humör.

10. Gråter du ofta? I perioder gråter jag jätteofta för ingenting, ibland inte alls. Men ja, jag är rätt blödig för minsta lilla. Grät senast till en låt igår och ett videoklipp om ett par som gifte sig och såg så kära ut, haha!

11. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör det själv? Att ta det lugnt, det löser sig och stressa ner. Borde lyssna mer ofta på mig själv där.

12. Vad sjunger du när du står i duschen? Allt möjligt. Men jag sjunger oftare utanför duschen är inne i duschen. I duschen tänker jag mest på musik, eller något annat som jag har på hjärnan.

13. Vad önskar du dig mest just nu? En ny säng och en solbränna! 🙂 Och ett stressfritt liv. Vill bli klar med alla universitetsuppgifter som släpar efter.. Skulle vara SÅ skönt. Och en tjock plånbok skulle inte heller vara helt fel.

14. Vilken maträtt är din favorit? Jag älskar ju mat! Men ska jag välja en blir det svamp-risotto! Är nog en av mina favoritmaträtter om den tillagas på rätt sätt. Sedan tycker jag om en god köttbit med något tillbehör, eller en maträtt som Petter brukar göra med torsk och en cremefraiche-sås med citron och parmesan. Egentligen sås i alla dess former… Mums!!

KOMMENTERA

Året som var ❥ 2016

Hej!

Jag tänkte skriva lite om året som varit och vilka som var höjdpunkterna. 2016 var både ett bra och dåligt år för mig, men mestadels bra med mycket roliga händelser och minnen.

Jag flyttade in med min älskade Petter. Vi började göra om i lägenheten och skapade ett hem tillsammans i februari. Vi håller fortfarande på att få till det som vi vill, men tiden räcker inte riktigt till att göra allt på en gång. Hittills har vi målat om köket, hallen och rummet som så småning om ska bli mitt lilla pluggrum/kontor. Sedan har vi tapetserat vardagsrummet, köpt ny soffa, soffbord och ny tv-bänk/skåp med Bestå från ikea. Vi köpte också matbord och stolar som vi kunde ha i vardagsrummet, och tog bort bordet i köket eftersom vi ändå aldrig satt där och åt. Egentligen har vi köpt det mesta nytt, förutom i det lilla rummet där vi ännu inte ställt upp skrivbordet m.m. Ny säng får bli under 2017! (det ser jag fram emot).

Vi skaffade katt. Ja i februari så välkomnade vår lilla korv Kerstin till vårt hem. Hon är en helig birma och är världens sötaste, men oj så himla jobbig hon kan vara också. Man kan väl säga som så att vi lyckats hitta en riktigt högljudd och pratsam katt, men det gör inget för vi är mest töntiga och “pratar” tillbaka. Stackars våra grannar….

Vi gjorde två utlandsresor tillsammans. En på våren till Paris i fem dagar där vi bara myste runt och såg otroligt mycket fint. Där vi bara gick och gick tusentals steg hela dagarna utan att bli trötta.

USA-resan: Sedan gjorde vi också en långresa med roadtrip genom USA i oktober med start i New York och slut i Las Vegas, då vi åkte med två av våra närmsta vänner Jonas och Niclas och körde runt vår lilla minibuss. Minibussen hyrde vi i Chicago och körde sedan först genom fler delstater tvärs över, sen upp till Utah och Mount Rushmore, och sedan vidare genom Yellowstone och Yosemite nationalparker. Körde också highway 1 längs kusten och besökte LA igen, som jag saknat det! Och slutligen inåt landet igen med Grand Canyon och Las vegas. En oförglömlig resa!

2016 Var också året jag började jobba på Cubus. Hade en fantastisk sommar tillsammans med fina kollegor, och efter USA resan ble jag erbjuden en extra-tjänst vid sidan om plugget. Är så glad att få vara en del av Cubus teamet i Piteå och än så länge har det gått att jobba vid sidan av plugget. Som jag för övrigt blir klar med i juni 2017 🙂 Längtar!

Sommaren 2016 var jättemysig, min första sommar boendes i Piteå. Jag var ju här lite sommaren innan men då bodde jag inte här. Det är en fantastisk sommarstad och även om jag jobbade till större delen av sommaren så hade vi så fantastiskt roligt på de lediga dagarna, med midsommarfirande och PDOL och allt vad det var. Jag hann förvisso inte få någon solkysst hud, men många roliga minnen fick jag med mig! <3

Jag åkte också till Västerås för en helg där jag träffade mina bästa USA-tjejer. Äntligen lyckades vi få till en hel helg med varandra då vi kunde samtidigt! (det har aldrig hänt förut). Jag gick hos min favorit-healer Karin och sedan fick vi bara rå om varandra till tusen i några dagar, och steka på maddes takterass! Har hunnit träffa så många vänner i år, och det brukar jag aldrig hinna med eftersom alla är utspridda på olika platser både i Sverige och utomlands. Var så himla kul att hinna med alla.

Fick också träffa hela släkten på mammas sida (nästan) och det var väl det sämsta med hela 2016: inte att träffa släkten då – utan att min morbror hastigt fick hjärtstopp på Kebnekaiseoch lämnade oss med stor sorg och saknad. Så det var av tråkiga omständigheter vi i släkten sågs, begravning, men på något sätt kom vi varandra närmre efter det och relationen med många i min släkt har blivit bättre på grund av det. Absolut sorgligaste och mest onödiga delen av 2016, men det är som det är och man får göra det bästa av situationen. Men det tärde hårt på mig och fick en liten depp period där jag funderade mycket på livet och framtiden, fick ångest över den och kände mig stressad. Detta är något jag ska jobba med mycket under 2017 – att hantera kristankarna som följer med såna händelser.

Något annat kul är också alla de gånger jag varit med på SVT:s Gokväll. Är så glad att de fortfarande vill att jag ska komma och stå modell för dem, även fast jag flyttat från Umeå där programmen spelas in. Det är så roligt att få vara en del av inspelningen, se hu allt går till och äta god mat. Men framförallt: träffa alla underbara människor som jobbar på svt. Det är verkligen en arbetsplats där alla är så glada, positiva och välkomnande. Helt underbara! <3 Tack!

Det är också en del negativa saker som hänt, men som inte kändes lika roliga att nämna här eftersom detta blev ett så glatt inägg till största del. Så detta får avsluta årsresumén för detta inlägg, så får kanske de lite mer djupa och sämre tankarna och händelserna vänta till ett senare inlägg. Har säkert glömt endel roliga saker nu med, har som sagt träffat massa vänner och familj och det tycker jag är nästan allra bäst tillsammans med resorna vi har gjort. Några har jag träffat mindre och dem hoppas jag få träffa under 2017 istället. Jag hoppas verkligen att 2017 blir en toppenår och att jag ska ha lika mycket roligt att skriva om nästa nyår! <3

PUSSAR & KRAMAR till er alla! Hoppas även ni har haft ett toppenår 🙂

KOMMENTERA

Nyårsmiddag

Petter hade gjort världens godaste middag med smördegsinbakad oxfile och fläskfile med råstekt potatis och en svampsås till oss på nyårsafton, men tyvärr fick jag inga bra bilder av den. Men detta måste jag bara visa! Han hade gjort världens godaste röra på toast till förrätt, ska fråga honom hur han gjorde det så kan jag lägga ut recept – men det var i alla fall fantastiskt gott och en perfekt förrätt! Min kusin hade dukat bordet, haha, killar kan eller vad tycker ni? 😉

Kvällen fortsatte hos några vänner där vi spelade spel, drack gott vin och pratade om det gångna året, sedan firade vi tolvslaget i ett rödljus i en korsning, haha inte så romantiskt men vi hann inte fram till tolvslaget (vi hade tänkt gå till stadsberget där man ser över hela staden) men det fick bli champagne-skål i korsningen vid stadshotellet istället! Det spelar ändå ingen roll var man är bara man är med härliga människor! ♥

Hoppas ni hade ett bra nyår! Nu välkomnar jag 2017 med spänning!

KOMMENTERA